Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alex Schulman om mammans alkoholism

/
  • Alex Schulman har tänkt på att skriva om sin mamma i många år, men det var först när hon hade dött som han kände att han kunde ta tag i ämnet. Arkivbild.   Foto: Claudio Bresciani / TT
  • Omslaget till

Han beskriver det som sin barndoms stora sår. I boken "Glöm mig" berättar Alex Schulman om sin mammas alkoholism, medberoendet och sin längtan efter försoning.

Annons

Han är sex, sju år när den första incidenten inträffar. Tillsammans med sina bröder leker Alex Schulman kurragömma i lägenheten och han gömmer sig i sin mammas garderob. Plötsligt snavar han på något; det klirrande ljudet får bröderna att rycka upp dörren i triumf. De hittar Alex mitt i ett hav av tomma vinflaskor.

Redan innan barnen upptäckte mamma Lisettes gömma av tomflaskor har något börjat skava i familjerelationerna. Mamma, som alltid varit förknippad med kärlek och varm humor har blivit lynnig och snarstucken. När hon är arg på Alex straffar hon honom genom att osynliggöra honom. Det är långt värre än vredesutbrotten, konstaterar han så här många år efteråt.

– Jag ser det som att jag hade fem år i barndomen som var härliga, av vilka jag tyvärr bara minns två. Och sedan en period med en diffus känsla av att något håller på att förändras, jag förstår inte vad tecknen betyder, men jag lär mig att jag har en ny mamma på något sätt. Det tar ett par år - resten är mörker, säger Alex Schulman.

Det har gått sju år sedan han debuterade med boken "Skynda att älska", en ömsint skildring av relationen till pappa Allan Schulman. Boken kom som en positiv överraskning för dem som avfärdat honom som en elak och narcissistisk bloggare och han fick också ett fint bemötande för nästa självbiografiska bok "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" (som handlar om hans fru). Att skriva om mamma Lisette tog längre tid, trots att han har burit tanken på berättelsen inom sig under många år.

– Jag har alltid tänkt att jag vill skriva om det här ämnet, men det har inte gått för att jag inte har velat såra mamma och sarga relationen ytterligare. Det har alltid funnits ett hopp om att vi ska kunna hitta tillbaka till varandra igen och då tror jag inte att en bok skulle hjälpa. Den blev en realitet först när mamma dog, säger han.

Hans mamma klarade att hålla fasaden uppe under lång tid. Hon var Sven Stolpes dotter, tv-programledaren som gick över till näringslivet och drog in pengar till familjen, den intelligenta och roliga kvinnan med snärt i repliken. Att hon söp var inte allmänt känt.

I många år var Alex Schulman medberoende - och är det på sätt och vis fortfarande. Han var känslig för hennes signaler, hjälpte till att parera smällarna när hon druckit för mycket, till och med underlättade hennes alkoholintag.

– Jag är fortfarande medberoende, tyvärr. Det är det som är så sjukt att fastän mamma är död så är jag en medberoende liten pojke. Min första reflex i alla möjliga sammanhang är att det är hemligt och att ingen ska få veta det. Därför blir det här samtalet omedelbart obekvämt för mig eftersom jag uppfattar det som att nu riskerar vi att hemligheten ska läcka ut.

Först när mamman skulle sitta barnvakt och berusad somnade ifrån sitt barnbarn nådde han vägs ände och ställde henne mot väggen. Konfrontationen blev obehaglig - bokens titel är hämtad från de många giftiga sms som mamman skickade till honom om nätterna. "Glöm mig", underförstått "glöm att jag någonsin har varit din mamma". Men de sista åren av sitt liv var Lisette Schulman helt nykter och relationen mellan mor och son äntligen hoplappad.

Tvekade du över att lämna ut din mamma på det här sättet?

– Det här är min barndom, min historia. Jag känner starkt att jag får berätta den utan att fråga någon om lov. Hade det varit en uppgörelse hade det kanske varit en annan smak i munnen, men jag känner att den här boken visserligen är mörk, men att den också är kärleksfull och bär på en längtan efter den mamma som också fanns där, en mamma som är ren från alkoholen. (TT)

Mer läsning

Annons