Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åsa Mobergs röst är fortfarande stark och uppfordrande

BOK: Lars Ragnar Forssberg om "Livet".

Annons

Den 9 mars 1968 publicerade Aftonbladets kultursidor en artikel med rubriken ”För en sann soldat är det aldrig för sent att dö”. Den var skriven av en då okänd kvinna som hette Åsa Moberg. ”Vi ska inte behöva välja mellan att dö för våra åsikter, eller att tiga med vad vi tycker, om det inte passar de gamla” slog hon fast. Artikeln väckte stor uppståndelse och människor stod i kö för att träffa den unga stridbara skribenten som skulle fylla 21 år till hösten därpå.

Åsa Moberg sammanfattar livet hittills. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

En av alla de som hörde av sig var Aftonbladets legendariske kulturchef, den på ytan blide Karl Vennberg. De träffades och han introducerade sina medarbetare: Jacob Branting, Björn Håkanson, Axel Liffner ... Nu fick Åsa erbjudande att skriva texter i den ryktbara och politiskt fräcka Innerspalten och innan hon riktigt hunnit svara hörde tidningens redaktionschef Karl-Gunnar Bäck av sig och föreslog att hon skulle bli kolumnist i tidningen – två texter i veckan ville han ha.

”Nej”, svarade Åsa, ”det klarar jag aldrig”. Hennes livskamrat filmaren Tor-Ivan Odulf var av en annan åsikt och tvingade henne att ringa och säga att hon ångrat sig.

Jag minns bildbylinen i Aftonbladet: en ung, tilldragande kvinna iförd en kjol som slutade en bit ovanför knäna. Alla ryckte i henne. Sveriges Radio ville att hon skulle medverka där, demonproducenten Allan Schulman ville ha henne i redaktionen för sitt tv-program ”Timmen”, föreningar över hela Sverige bjöd in henne som föredragshållare.

Så blev hon myndig och hade ett stort kalas i föräldrarnas villa på Lidingö. Hennes pappa var advokat och hennes mamma startade tillsammans med den berömda operasångerskan Madeleine Uggla Stockholms Musikpedagogiska Institut. Gedigen, bildad övre medelklass så långt ögat kunde se!

Nu har Åsa Moberg skrivit en självbiografi som kort och gott heter ”Livet”. Hon fyller 70 år till hösten och det är alltså femtio år sedan hon slog igenom. Boken handlar om arbete och kärlek. Viktigast i hennes liv förefaller arbetet ha varit. Hon skriver medryckande om sitt liv som varit intressant och omväxlande: den hårda kampen mot kärnkraften, den skarpa kritiken av den undermåliga psykiatrin, det mödosamma arbetet med att översätta Simone de Beauvoir. Men också om männen i hennes liv, som alla varit betydligt äldre än hon. Vilket flera gånger inneburit lidande och sorg.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Åsa Moberg fick ett tidigt genombrott i offentligheten. Foto: Björn Larsson

Under en tid hade hon en otrohetsaffär med Harry Schein. Hon var 21 år och han 45 när de träffades. Han var karismatisk, rolig och livserfaren och lärde henne mycket bland annat om film och ekonomi. Hon skriver ömsint om Schein som under flera decennier hade en stor plats i svensk offentlighet. Han var mannen som var gift med den berömda aktrisen Ingrid Thulin, sjösatte en stor filmreform, och sedan blev chef för Investringsbanken. Mot slutet av sitt liv blev han svidande ensam.

Åsa Moberg. Foto: Bo-Aje Mellin

Åsa skriver också om ensamheten och om hur beroende människor är av varandra. Hennes förhållande med mamman var länge obefintligt, något som aldrig riktigt förklaras, men de försonades under moderns sista levnadsår av en lycklig slump. Åsa hade åkt den långa vägen från Skåne där hon bodde för vid ankomsten till Stockholm upptäcka att hon glömt nycklarna till övernattningslägenheten. Hon ringde sin mamma som välkomnade henne med korngrynsgröt med lingon och mjölk.

Åsa Moberg blev ett namn i kärnkraftsfrågan. Foto: Rolf Carlson/TT

”Relationen mellan en människa och hennes släkt kan aldrig ersättas av någonting som samhället organiserat” skriver hon som med stigande ålder blir upprörd över det tynande socialdemokratiska välfärdsprojektet där människors ensamhet blir allt mer skriande. Kritiken gäller också vården där personalomsättningen är hög.

Det är nu alltså snart femtio år sedan Åsa Moberg gjorde entré i den offentliga debatten. Hennes röst är fortfarande stark och uppfordrande.

*

LITTERATUR

Åsa Moberg

"Livet"

(Natur och Kultur)

Mer läsning

Annons