Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bitterheten i flykten

BOK: Kristian Ekenberg har läst Golnaz Hashemzadeh Bondes "Det var vi".

Annons

Nahid ska dö. Hon har överlevt förföljelser i hemlandet Iran, flykten till Sverige, misshandeln från en make, men nu ska hon till slut dö. Cancern har henne i sitt grepp och det är bara en fråga om tid, om tid och kamp.

Golnaz Hashemzadeh Bonde följer upp

I ”Det var vi” berättar Golnaz Hashemzadeh Bonde, med Nahids röst, om revolutionen i Iran, som så snabbt förvandlades från nästan en spännande lek för Nahid och maken Masood till dödligt allvar, när lillasystern Noora försvinner under en demonstration. Om flykten till Sverige. Om att anpassa sig till att leva på samhällets botten och målmedvetet klösa sig uppåt igen. Om sorgen att ha sin familj kvar i ett annat land. Om sjukdomen som hotar att rycka bort henne. Om rädslan för att dö ensam.

Nahids bitterhet kokar i henne. Jag läser ”Det var vi” samtidigt som jag, sent omsider, ser HBO-serien ”Olive Kitteridge”, om en lika sträv och svårälskad människa som Nahid. De är båda människor som inte sätter upp en glättig fasad och som utåt vågar erkänna att livet är tufft.

För romanförfattare är dessa kantiga gestalter en utmaning att skriva, men belöningen blir desto större när man som läsare tar sig igenom deras skyddsvallar.

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler recensioner av facklitteratur finns att läsa här

Läs mer: Isabelle Ståhl i topp när vi listar fem favoritböcker från maj-juni

Läs mer: Elise Karlsson i topp när vi listar fem favoritböcker från mars-april

Som bäst skriver Golnaz Hashemzadeh Bonde när hon skildrar migrationens erfarenheter. Anpassningen till ett nytt samhälle, ett nytt land som ska erövras. Nahid och Masood passar inte in på några klichébilder av invandraren. De är i högsta grad individer som måste anpassa sina liv till nya förutsättningar. Flykten kanske räddar deras liv, deras kroppar, men med flykten kommer också skuldkänslor och främmandeskap.

”Man tänker att om man lyckats undfly krig och landat i fred så borde man bli så mycket lyckligare. Att om man levt med sitt spädbarn i en källare, under fallande bomber, och nu har trädgård och klar himmel över sig, så borde man bli lyckligare. Man tänker att om man slipper leva mellan alkisarna och polissirenerna, så blir man lyckligare. Men det funkar inte så, och jag vet inte varför.”

Golnaz Hashemzadeh Bonde debuterade 2012 med ”Hon är inte jag” och i ”Det var vi” visar hon att författarskapet har all potential att utvecklas. Man anar att hon inte är färdig med ämnet att som invandrare möta Sverige. Rent språkligt stör jag mig på de korta meningarna, som gör att det blir svårt att få flyt i läsningen. I Nahid visar Golnaz Hashemzadeh Bonde dock att hon har stor talang för att skapa levande romangestalter.

*

LITTERATUR

Golnaz Hashemzadeh Bonde

”Det var vi”

(Wahlström och Widstrand)

Golnaz Hashemzadeh Bonde följer upp

Mer läsning

Annons