Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn af Kleen: Klass avgör vem som får fascineras av brott

Annons

Björn af Kleen är skribent och författare, uppvuxen i Hedemora.

Dramatikern America Vera Zavala skrev häromdagen en tänkvärd kolumn i Göteborgsposten om författaren och före detta direktören Jonas Bonnier, aktuell med dokumentärthrillern ”Helikopterrånet” på Albert Bonniers förlag. I förhandsintervjuer har Bonnier uttryckt fascination inför de tungt kriminella rånarna som flög iväg med miljontals kronor från en värdedepå i Västberga. Han har även baserat sin kritikerrosade roman på intervjuer med gärningsmännen.

Att vara fascinerad av ekonomisk brottslighet är knappast Jonas Bonnier ensam om. Jag slukade själv första säsongen av tv-serien ”Billions”, som handlar om hur ett gäng amoraliska aktiemäklare utanför New York gör sitt bästa för att förmera sitt kapital på mer eller mindre lagliga vis. Ibland har intellektuella velat problematisera vurmen för deckare och thrillers, men det är ingen diskussion som slagit rot i folkdjupet. De flesta konsumerar sin litterära kriminalitet i dagsljus, utan skuld eller skam.

LÄS MER: Björn af Kleen om att skriva krönikor ”lika svårt att skriva kort som långt”

Jonas Bonniers fascination inför helikopterrånarna fick America Vera Zavala att fundera över vad reaktionen blivit om en ung kille i en socialt belastad förort uttryckt intresse för tung kriminalitet. Om en snubbe i huvtröja i Bergshamra velat utforska de mänskliga sidorna av en rånare i en debutroman. Hade omgivningen tolkat intresset som ett utslag av förortsmiljöns problematiska inställning till kriminalitet?

Nyligen skrev Aftonbladetjournalisten Peter Kadhammar en kritisk kolumn om en muralmålning i Fittja som föreställde en guldsmedsrånare, uppsatt av det kommunala bostadsbolaget Botkyrkabyggen. Problematiskt? När en teater i Göteborg satte upp pjäsen ”Jihadisten”, om radikala islamister, väckte det stark indignation bland vissa sverigedemokrater och moderater. Är det mer legitimt att utforska bankrånares erfarenheter?

Det är ett intressant mått på ett samhällets tolerans vilket utrymme som minoriteter har att odla sina fetischer och fascinationer. I tv-serien Billions ägnar sig två av huvudpersonerna, en briljant vit manlig jurist och dennes hustru psykologen, åt kontrollerat sadomasochistiskt sex på fritiden. Hobbyn skänker arbetsnarkomanerna ett drag av excentricitet. Hur hade man tolkat scenerna om karaktärerna föreställt säg troende muslimer?

LÄS MER: af Kleen ”Att aldrig bli färdig är som det ska”

När några av Sverigedemokraternas ledande män hade gått bärsärkagång med järnrör i Stockholms innerstad skrev författaren och journalisten Jens Liljestrand träffande om Erik Almqvists förvandlingsnummer. När polisen dök upp blev Almqvist plötsligt representativ och Liljestrand kunde identifiera sig med förmågan till rollspel: ”Så fort jag går in i en offentlig miljö bland främlingar – en taxi, en flygplats, en storstadsgata var som helst i världen – är den min trygghet. Känslan av att höra hemma, vetskapen om att myndigheter och resurser står till mitt förfogande”, skrev Jens Liljestrand i Sydsvenskan.

Känner man det självförtroendet, har man tillgång till den okränkbara kroppshållningen, har man också den givna rätten att utforska det farliga och destruktiva. Det privilegiet borde inte vara en överklassförmån.

Mer läsning

Annons