Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bra flyt – men det är inte tillräckligt

Hans-Olov ÖbergÄven som död sig likKalla kulor förlag

Annons

SPÄNNING. Författaren Hans-Olov Öberg har en omfattande produktion bakom sig. Sedan debuten 2001 har han gett ut ett 20-tal böcker. De flesta är deckare, men han har också skrivit en del annat.

I somras recenserade jag hans thriller ”Kungamördaren”, som jag tyckte stack ut på ett positivt sätt jämfört med merparten av den uppsjö av deckarlitteratur som varje år staplas på bokdiskarna.

Hans senaste verk ”Även som död sig lik” är mer ojämn.

Den första delen handlar om en återförening av elever som gick ut Persboskolan i det lilla brukssamhället Skultuna för 35 år sedan. De flesta av oss, som har några år på nacken, har förmodligen varit med om en ”återträff”, där man möter kamrater från skoltiden som man inte har sett på ett antal år.

Det är med blandade känslor man går till en sådan fest. Här finns glädje och förväntningar, men också olust och ångest. Man kommer att konfronteras med tidigare vänner som man förlorat kontakten med, antagonister som man avskydde och spruckna ”kärleksrelationer”.

Här hamnar författaren helt rätt. Det mesta känns igen och upplevs som verkligt.

Miljöskildringen av Skultuna och Brukshotellet skildras också med en varsam blandning av nostalgi och realism.

I en deckare är det intrigen, som oftast innefattar ett eller flera mord, som skall ge fart och spänning åt handlingen. Men efter att Öberg låter ett otäckt mord inträffa känns det nästan som om berättelsen börjar gå på tomgång.

Jag skall inte avslöja för mycket men det är ett slitet och utnött tema som dyker upp. Det har använts i många böcker och otaliga filmer. Även upplösningen känns klichéartad och urvattnad.

Man kan säga att vissa inslag i ”Även som död sig lik” har använts så ofta i litteraturen att det inte ger någon spänningseffekt längre. Redan Conan Doyle använde sig av en liknande idé i en av sina berättelser om Sherlock Holmes!

Det som trots allt gör att läsningen känns medryckande är det livfulla och snabba språket och de spänstiga och korthuggna dialogerna. Även bokens disponering i korta, komprimerade kapitel gör att tempot höjs och läsningen flyter lättare.

Öberg säger själv att han i detta avseende har inspirerats av den norske författaren Jo Nesbø och avsiktligt dragit ner på omfånget, vilket är klokt.

”Även som död sig lik” hamnar inte bland författarens bästa böcker. Tidigare verk vittnar om att han kan bättre än så.

Mer läsning

Annons