Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Briljant och vasst som en skalpell

Ulf Karl Olov NilssonGlömskans bibliotekNorstedts

Annons

ESSÄ. Detta är en i stora delar briljant bok: blandningen av fallbeskrivningar, psykoanalytisk teori och personliga litteraturläsningar skär likt en skalpell genom tankevävnaden. Och att få synapserna uppsprättade är en lika njutbar som obehaglig upplevelse.

Ulf Karl Olov Nilsson är förutom verksam psykoanalytiker även poet. Han har skrivit en emellanåt mycket experimentell poesi. Jag såg honom uppträda en gång: han stod på scenen och spottade stavelser och fräste fram diktrader som om han letade efter något i själva uttalet. En primitiv klang bortom ordens vanliga betydelse.

Kanske är det även vad hans essä ”Glömskans bibliotek” handlar om, kanske inte. Men sökandet känns igen. Tonfallet som enträget frågar vem du är och vad ditt språk betyder. Inte i någon enkel eller vardaglig mening. Nej, snarare än en redogörelse för varför vi uttrycker oss som vi gör är boken en utforskning av olika psykologiska gränstillstånd – av vad som händer när allt faller samman.

Kanske handlar den om språkets tillstånd i dessa stunder av kris, kanske inte. Vad spelar det egentligen för roll? Textens styrka är dess obeslutsamhet, att den aldrig säger något definitivt. Men den har också svagare partier, delar som blir alltför teoretiska och förlorar sig i myllrande och mustiga referat av franska tänkare.

Det gör däremot inget, dem har jag redan glömt.

Mer läsning

Annons