Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Detaljkänsla ger liv och lyster

Kerstin EkmanDå var allt levande och lustigtBonniers

Annons

BIOGRAFI. ”Förlorar du tingens namn så förlorar du också kunskapen om dem”, skrev Kerstin Ekman och idéhistorikern Gunnar Eriksson i ”Se blomman”! från 2011. Det var i arbetet med den av flora och kulturhistoria rika boken som Kerstin Ekman blev fascinerad av Linnélärjungen, botanikern, naturalhistorikern och prästen Clas Bjerkander. Bondpojken - född som Klas Jonsson den 26 september 1735 i Bjärka församling i Västergötland - med ett sådant gott läshuvud att han rekommenderades att studera vidare i Uppsala.

Genom brev, dagböcker, kyrkoböcker, vetenskapliga rapporter, minnestal och icke minst egna iakttagelser, tecknar Ekman ett fascinerande liv ur det något rapsodiska materialet. Ekman lyckas låta Bjerkander arbete och livsgärning träda fram ur skuggorna med svar på frågan: Vad gör vi med våra liv?

Clas Bjerkander kom till Uppsala under den tid när den naturvetenskapliga forskningen gick för högtryck: Celsius hade föreläst kring Newtons celesta mekanik, Wallerius laborerade med malmer och metall-legeringar och Linné höll på att katalogisera växtvärlden. Bjerkander skrivs in på universitetet den 21 september 1758, samma höst som Carl Michael Bellman.

Det blir bara ett år i Uppsala. Sedan tar pengarna slut. Han vänder hemåt och får en tjänst som informator på Hjelmsäters invid Kinnekulles sluttning ner mot Vänern. Efter fyra år blir Bjerkander komminister i Holmestads kyrka . Där stannar han i ett kvarts sekel.

Kinnekulles flora och landskap blev Bjerkanders öde. Till skillnad från de Linnélärljungar som rest ut i världen och studerat det exotiska, kunde han följa växtlivet i samma slänter, diken och skogar under årtionden. Han samlade in växter och insekter och skickade sina fynd till Kungliga vetenskapsakademin som publicerade 49 av hans bidrag. Han intresserade blev något av den svenska entomologins grundare.

Som alltid får liv och dikt en särskild lyster under Kerstin Ekmans detaljkänsliga blick. Hon berättar om hur Bjerkander så omsorgsfullt lägger Guckosko mellan gråpappersark och pressar ihop ”kärleksgudinnans bulliga toffel som om den skulle packas för en resa”. Resan görs i tiden och Ekman finner växten alldeles nära det Hjelmsäter där den plockades först. I branten ovanför säteriet växer den än i dag och så levandegör Ekman den lilla växten i vårt kollektiva medvetande, som än gång Bjerkander och Linné i sina nedteckningar.

Mer läsning

Annons