Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dikter som känns helt självklara

Stig JohanssonFrån nionde våningLindelöws

Annons

POESI. Dikterna i Stig Johanssons nya samling utstrålar en charmerande tristess. Det är bara ett sätt att beskriva dem. Jag skulle lika väl kunna beskriva dem som varsamt humoristiska. God litteratur utstrålar självfallet många olika sidor. Jag kan lugnt påstå att detta gäller för ”Från nionde våning”.

Här finns stråk av Harry Martinson, en grogrund. En hamn och en annan världsdel skymtar förbi. Fjärran avlägsna städer. Arbete på en båt. Matlagning. Men överlag utspelar sig merparten av dikterna i ett alldeles vanligt bostadskvarter.

Det är nio våningar högt, huset, och här bor de halta, de lytta, de gamla, de trötta, ja alla som bär på en historia att berätta, om än aldrig så betydelselös. Vi får inblickar i livet bakom fasaderna.

Här bor kvinnan med amputerat ben. Och hon som bor ensam i en fyra. Ibland kommer en syster förbi och hälsar på. Dikten heter: ”Jag vet inte riktigt varför”.

Bättre kan det inte sägas. Detta är helt igenom självklara dikter. Bäst tycker jag om Stig Johansson i det halvlånga formatet, det som inte sträcker sig över en sida. Här är han både lätt och allvarlig på samma gång. Koncentrerad är han alltid. Kärv. Han är alltid bra, men just där är han perfekt. Här ett kort citat: ”Gamla cyklar har vackra namn, som Svalan eller/Hermes/Vi färdas på olika sätt, reser olika långt/vi ser och hör inte samma saker”.

Staffan Engstrand

Mer läsning

Annons