Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eftertänksamt om medvetande

Hugo LagercrantzMitt medvetandeAtlantis

Annons

MEMOARER. Det här är en bok fylld av liv och död. Och den börjar med döden.

Jag tror aldrig att jag läst memoarer som förses med en dödsruna – skriven av författaren själv.

Efter den korta prologen, där författaren resonerar kring medvetandet – som också förklarar titeln på hans bok – drar det i gång. Med livet. Det medvetna som började på Södermalm i Stockholm. I släkten Lagercrantz finns många berömda namn. Farbrodern Olof, känd som bland annat chefredaktör för Dagens Nyheter, var den som Hugo beundrade mest.

I berättelsen om hans släkt finns också depression och självmord. Hugos mamma var psykiskt sjuk och lobotomerades. Hugo växte upp med en ensam far. Han bestämde sig tidigt för att gå i faderns fotspår och bli läkare.

Mycket av det han studerat och arbetat med handlar om livets början. Han har bland annat ansvarat för vården av nyfödda på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Berättelsen om den egna levnadshistorien varvas hela tiden med resonemang om vår hjärna, vårt medvetande, om vården av nyfödda och han diskuterar också behovet av dödshjälp.

Vad minns vi av livet och hur medveten är en nyfödd? Se bara på bokens omslagsbild där den nyfödde lipar tillbaka mot doktor Lagercrantz.

En babyboomfödd (1945) har här givit ett annorlunda och värdefullt bidrag för läsglädje och eftertanke.

Mer läsning

Annons