Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En berättelse som kräver att vi lyssnar

Sofi OksanenNormaÖversättning: Janina OrlovBonniers

Annons

ROMAN. Norma har levt nära sin mamma Anita i alla år. Det har varit de två i en tät och isolerad gemenskap, där hemligheten om Normas hår är en del av det kitt som förenat dem.

Nu är Anita död, efter att ha klivit ut framför ett tunnelbanetåg i Helsingfors.

Norma utforskar sin mammas liv, för att ta reda på vad som egentligen hände.

Sofi Oksanen fick sitt stora genombrott med romanen ”Utrensning”, där hon vävde samman Estlands historia med samtidens trafficking.

Hennes senaste roman ”Norma” är ett familjedrama, som sträcker sig från de nära relationerna till internationell handel med människohår och surrogatmödraskap, med övernaturliga inslag som extra krydda.

Det är Normas hår som står för magin. Det växer okontrollerat, ibland flera meter per dag, och är också ett känselspröt mot omvärlden. Genom sitt hår kan Norma avläsa stämningar, känna om någon ljuger eller bär på sjukdom. Då reagerar håret med att krulla sig, dra ihop sig och fräsa.

”Den som behärskar håret, behärskar kvinnan. Den som härskar över deras fortplantningsförmåga, härskar också över männen”, konstaterar hon.

Det handlar om makt, naturligtvis, när en maffialiknande verksamhet utnyttjar utsatta kvinnor, som leverantörer av hår. Men det handlar också om samtidens strävan efter en sorts fejkad äkthet, där illusionen är det viktiga.

Det finns något sammanbitet och obevekligt hos Sofi Oksanen, en känsla av att hon tar tag i läsaren och kräver att vi lyssnar. Språket är klart och koncist, ibland redovisande, ibland mer poetiskt, men alltid med en stark ton av allvar och angelägenhet.

”Norma” är både en thriller och en politisk roman, där Norma själv är en antihjältinna som självmedicinerar med droger för att döva sin ensamhet.

De övernaturliga inslagen, med det magiska håret och den döda Eva Naakka som talar till Norma, fungerar som extra laddning, även om de ibland kan kännas aningen påklistrade.

Jag kan föreställa mig att ”Norma” inte kommer att få ett lika översvallande mottagande som Oksanens tidigare romaner, där hon rörde sig i den storpolitiska världen.

Nu har hon flyttat fokus till hårindustrin, som kan ses som mer lättviktig. Men det är i så fall en orättvis jämförelse.

I Oksanens litterära händer blir ”Norma” en angelägen berättelse om skönhetsideal, fruktsamhet och kvinnors utsatthet. En roman som går sina egna vägar, när Norma utforskar det förflutna och söker sin egen framtid.

Mer läsning

Annons