Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En historisk exposé över allas vår häst

Rune BondjersDalahästenZornmuseet i Mora

Annons

FOLKKONST. Sokrates lär ha galopperat omkring med en käpphäst på Atens gator redan på 400-talet före Kristus. Den äldsta bevarade dalahästen är betydligt yngre. Den har daterats till 1560 och hittades tillsammans med en trollstav.

Detta och mycket annat skildrar Rune Bondjers i en rikt illustrerad bok om dalahästen. Kanske kan man datera den moderna trähästens framgångssaga till 1771 och 1772 då Dalarna drabbades av svår missväxt med åtföljande hungersnöd. När de drabbade för att överleva sökte arbete på andra håll uppfattades den ökade konkurrensen som ett hot. Även Gustav III irriterades och skickade ut en resolution om att det visserligen var viktigt att hjälpa dalfolket, men att de i framtiden måste försörja sig i det egna länet.

Ett sätt att överleva blev att tälja hästar som sedan nyttjades som betalningsmedel vid övernattningar och dylikt. Hantverket som dalfolket utförde höll nämligen en sådan klass att det efterfrågades utanför länsgränserna.

Trähästarna hade emellertid ifrågasatts långt tidigare eftersom det ansågs att de nyttjades som ”bäror” av häxor. Gustav Vasa varnade för trolldomen i Dalarna redan 1523 medan biskopen i Västerås varnade för handel med trähästar i en ”marknadspredikan” 1624. Något som inte hindrat att trähästarna överlevt med råge. Även om många säkert kastats i elden när de ansetts alltför illa åtgångna.

De flesta äldre hästar var omålade, den första målade hästen som bevarats är målad i svart och hamnade i en trossbotten i en herrgård i Falun 1820.

Rune Bondjers är väl förtrogen med Dalarnas historia och berättar om legendariska täljare och hästtillverkare, inte minst från morabyarna Risa och Bergkarlås. Från den förstnämnda byn kom dalmålaren Stikå Erik Hansson som lär ha varit den förste att måla trähästar med två olika färger på samma pensel.

Det kan tyckas bisarrt att de hästar som Gustaf III en gång såg som ett medel att se till att dalfolket höll sig innanför länsgränserna i vår tid fått internationell spridning som den stora Sverige-souveniren framför andra och även används vid statsbesök.

Sentida försök att ”modernisera” dalahästen har gjorts, samtidigt som den utsatts för spott och spe och klätts i provocerande nätstrumpor. Ännu ses dock hästen som ett starkt varumärke. Rune Bondjers ger en intressant exposé över dalahästens historia, men när det gäller hur den utvecklades till Sverigesymbol och vad det står för finns det mer att gräva i.

Mer läsning

Annons