Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett framtidsepos i högt tonläge

Camilla StenEn annan gryningOrdfront

Annons

DEBUTROMAN. Medborgarna i Camilla Stens roman är indelade efter ras och ursprung i sex klasser och muslimsk tro är förbjuden. Nu är det 2046 och några personer gör motstånd men de är rätt valhänta.

En annan gryning handlar alltså om ett Sverigedemokratiskt samhälle där rasismen blivit officiell politik. Romanen skildrar i första hand den tryckkokare de få revoltörerna lever i, de som vill förändra den totalitära strukturen. Det finns mycket misstro mellan medlemmarna. De är livrädda och försöker ständigt prata ihop sig.

Och precis så här blir det nog när rädda människor med ett starkt patos ska göra något som kan förstöra deras liv. I sådana här romaner brukar vi annars få möta klipska hjältar som blir kära i varandra.

Gruppen går under jord och gömmer sig i en havererad stadsdel. Där berättar medlemmarna sina livshistorier för varandra. De är i allt väsentligt präglade av det rasistiska och politiska förtrycket.

Problemet är stilen. Man hamnar ofta i en sorts språklig trumeld där mycket är uppskruvat och hårt färglagt. Tonläget skulle behöva reduceras och varieras.

I gruppen finns ett datageni som kan ta sig in i alla register och sedan utplåna alla spår efter besöket. Men geniet är beroende av piller. Det leder till spännande förvecklingar och en upplösning som inte riktigt är den väntade.

Mer läsning

Annons