Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fina noveller med suggestiv kraft

John Ajvide LindqvistVåran hud, vårat blod, våra benOrdfront

Annons

NOVELLER. Tar man något ska det också betalas. Konstigare än så är det kanske inte?

Vanlig simpel rättvisa. Bekvämligheten har ett pris. Och det finns något vi kallar för samvete. Men var går gränsen för samvetets röst? Det är i någon mening just sådana här frågor John Ajvide Lindqvists sinnrika berättelser framkallar i mig.

Öppningsberättelsen utspelar sig på en finlandsfärja. I fören en liten pojke. Ensam står han och blickar ut över relingen. Det är inte första gången. Av några ombord på båten blir han iakttagen. De oroar sig. Dock inte hans föräldrar. De sitter fulldruckna inne i baren. I själva verket är det pojken som vill denna resa, som har ett syfte med den. Hans händer släpper taget och han faller mot havet. Kvinnan som ser honom kastar ut en frälsarkrans. Ännu har det inte gått upp för henne vem som egentligen befinner sig i verklig fara. Från ett skär på avstånd blir en enslig fiskare som inte önskar kontakt med omvärlden vittne till alltihop. Länge har svallvågorna tagit hans redskap. Nu utspelar sig ett drama framför hans ögon, en hämnd och en längtan han sedan länge burit.

Lastbilschauffören som tar upp en liftare tror sig kanske om att få lite sällskap på resan. Men vem är lastbilschauffören, och vem är egentligen den underliga kvinna han tagit upp?

Är man uppvuxen i Råcksta kanske man inte har så mycket gemensamt med Djursholm? Detta får Annika uppleva. Hon har gift sig med Robert. Son till en framgångsrik affärsman i brödbranschen. Men Djursholm ska visa sig fyllt av hemligheter, som Annika bara långsamt ska förstå. En underlig Gårdsväktare har fångat henne i sitt garn. Novellen är en underbar hyllning till Selma Lagerlöfs författarskap. John Ajvide Lindqvist goes folklore…

Så även i novellen om paret som väntar tillökning. Ska de köpa huset? Berättelsen är en fin balansgång mellan två människor, en kvinna och en man, och om den eller ”det” som kanske finns i källarutrymmet i det hus de nyligen köpt. Berättelserna, sju till antalet, har en underbart suggestiv kraft. Flera har det gemensamt att de handlar om föräldrar som är på väg att sätta bo. Ett barn är på väg. Hoten från främmande varelser kringgärdar dem. Varulvar, fullmåne. Novellerna är lika skarpladdade som det gevär som används i slutet av en av berättelserna, i vilken det gäller att göra processen kort med en varulv.

I den avslutande ”Tjärven” befinner vi oss så långt ute till havs man kan komma. Den totala friheten, kan man tänka. Men när avgångsklass -86 kommer dit för att fira midsommarafton är det inte frihet man möts av. Att Ålänningar snor dem på deras motorbåt är inte det värsta, även om det kan se ut så. För det är något annat som stiger upp ur vattnet och kommer mot dem.

Frihet. Långt därifrån.

Galet, vackert och uppslukande, som ett engagerat berättande ska vara!

Mer läsning

Annons