Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förbryllande och sympatisk

Rickard TörnkvistKanindansenNatur Kultur

Annons

ROMAN. Att debutera som skönlitterär författare vid 43 års ålder är inte unikt men överraskande när realism och fantasteri blandas så som i Rickard Törnkvists roman ”Kanindansen”.

En förbindande länk mellan de båda världarna är den psykiatriska klinik där jagpersonen är intagen för sluten vård sedan han helt tappat fattningen och haft ihjäl en lemur i aphuset på Skansen i Stockholm.

När han så småningom lämnar kliniken är det i sällskap av en liten tomte som oväntat dyker upp. Tomten, en mycket klok person, är inte större än att han ryms i jagpersonens ryggsäck.

Större delen av handlingen tilldrar sig på kliniken bland övriga patienter och vårdare och skildras i en aldrig sinande ström av ord – psykiatrisk jargong blandad med slang och talspråk på ett ofta festligt sätt. Det är i kombinationen av säker stilist och ren ordbajsare som Törnkvist visar sin begåvning. Den lilla tomten och de dansande kaninerna är mest bisarra.

Man skulle kunna tro att Törnkvist ansluter sig till raden av författare som i romanens form kritiserar klinisk psykvård av i dag, men det känns inte riktigt så. Att jagpersonen varit akut tokig hymlas det inte med, och tvångsbehandling som spännbälte får hans godkännande. Men det är heller inte ett reservationslöst bejakande.Törnkvist rör sig i ett mellanläge som är både förbryllande och sympatiskt.

Mer läsning

Annons