Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glasklart från en av de främsta novellisterna

Cecilia DavidssonHöga berg, djupa dalarBonniers

Annons

NOVELLER. Cecilia Davidssons femte novellsamling, "Höga berg, djupa dalar", är inte omfångsrik men de tretton berättelserna rymmer ändå förbluffande mycket.

Davidsson är den kanske främste novellisten i sin generation men hon har också publicerat ett par vuxenromaner.

Titelnovellen handlar om en förståndshandikappad pojke som hämtar snö åt sin mamma men den hinner smälta. Det händer något liknande med texten; under den skymtar något man nästan inte får tag i. Men det tillhör Davidssons berättarteknik att underförstå, registrera och ligga rätt lågt.

I en novell ska ett par köpa hus, i en annan drömmer farmor om hur starkt naturen levde förr. En sjukhusnovell är hjärtskärande och den sista berättelsen blir en vacker hyllning till den långa kärleken.

Texterna är detaljskarpa, språket exakt, reducerat och stilen hyperrealistisk. Allt är avstämt och avslipat, det kan nästan likna bokföring där varje siffra hamnar precis rätt.

Davidson odlar också en mer surrealistisk stil. Då berättar hon om en vardag som spårar ur. Men språket är lika glasklart som i de realistiska texterna, som i en novell där en djupt sorgsen man får en ask plåster av en sköterska. Och plåstren hjälper! Han blir glad igen.

En del av Davidssons noveller är sådana plåster, de kan med hjälpa när man är lite modfälld.

Det är annars inga höga berg som samlingens titel talar om men desto mer av djupa dalar.

Mer läsning

Annons