Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Imponerande väl berättat

Caroline HainerÅsneprinsenNatur Kultur

Annons

ROMAN.  I en barnpjäs utstöter Jim ett perfekt åsneskri och det vrålet blir sedan hans trumfkort. Han får en plats i gruppen och slipper mobbning om han då och då utstöter sitt skrik.

Jim förblir otrygg men man får aldrig riktigt klart för sig vad som egentligen skapar hans eviga osäkerhet.

Men denna oförmåga bestämmer hans liv.

Hagsätra, barndomslandet, och de som lever där beskrivs med lågmäld och mild humor och med ett par nävar vemod.

Tilltalet är direkt och okonstlat, som om vi tog del av ett samtal mellan vänner. Även dialogerna är klockrent återgivna, trots att de nästan bara innehåller kallprat.

Så börjar Jim läsa på universitet och Hainer tecknar den miljön lika trovärdigt. Jim själv kryper belåtet ner i alla hål han hittar i tillvaron – för att slippa välja eller vara någon.

Det är på det hela taget imponerande att Hainer kan få berättelsen att fungera så väl trots att den bärs upp av en person som har så lite att komma med och som är så konflikträdd.

Så möter Jim Vera och den stora kärleken.

Men man undrar ju vad den skärpta överklasstjejen Vera egentligen ser i honom, vi ser ju nästan ingenting och då är vi ändå inne i hans skalle i en hel bok.

När Jim får jobb som lärare i Hagsätra anar vi att den rollen kommer att förändra honom.

Mer läsning

Annons