Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingenkännligt och vackert

Ann Jäderlunddjupa kärlek ingenBonniers

Annons

DIKTER. Ann Jäderlund debuterade 1985 och har givit ut tio diktsamlingar. Att läsa hennes böcker är att ge sig in i ett mycket komplext landskap där språket blir materia, på en gång lekfullt och skrämmande och något som kräver ett intuitivt engagemang – i hennes vård är språket som skapat på nytt, igenkännligt och vackert främmande.

Dikterna är på samma sätt både smärtsamma och säreget och ljuvligt vackra, jag läser dem som jag lyssnar på musik, för var omläsning med allt större insikt och förståelse.

De är besvärjande, berättande, sjungande och mumlande, handlar om det plågsamma och nödvändiga i att bli kvinna, människa, komma från ett mörker till ett ljus, till kärlek.

Boken är en resa genom den tid och det rum som finns inom läsaren.

Språket kränger och vindlar, texten är omväxlade kursiv och rak, stilen spärrad och tätare, satt med olika storlekar, själva orden som de uppträder på sidorna blir levande, dikten slingrar sig in i läsarens medvetande för att stanna där, som minne och som något/någon att längta tillbaka till.

Och nu, när våren äntligen tvekar sig in i landskapet, vill jag minnas bokens sista, mångtydiga, dikt om just denna årstid:

”Beundra molnen/åh med välbehag/låt dem vandra skönögda/över himlen som/saknar rymd/inuti är den målad”

Mer läsning

Annons