Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inte den mest intressanta av honom

Christian Kracht1979Översättning: Anna BengtssonErzats förlag

Annons

ROMAN. Christian Krachts roman skaver. Den erfarne schweiziske journalisten och författaren Kracht kan förefalla provocerande ytlig, men kanske är det just det som är avsikten.

Två män som en gång älskat varandra befinner sig i Teheran. Om det är en medveten parodi eller cynisk insikt att beresta och festande västerlänningar kan vara helt inneslutna i sina egna världar hur många nationsgränser de än korsar är oklart.

Krachts inredningsarkitekt flyter lealöst med och undviker egna ställningstaganden och kanske är det just därför han överlever. I Teheran, på pilgrimsresa i Tibet och senare i ett kinesiskt fångläger. Till skillnad från exkärleken som går under.

Den tyske ambassadören är osäker på om det är den islamiska revolutionen eller kommunisterna som ska ta över, men att stora omvälvningar är på gång är otvetydigt.

Men de två männen, som numera befinner sig på iskall konfliktnivå med varandra, är alltså i Irans huvudstad för att festa. Rikemansmarkörena i den påkostade villa, där drogpartyt som de deltar i utspelar sig, tydliggörs mer än det omgivande samhället som skymtar utanför bilfönstren strax innan den islamistiska revolutionen är ett faktum.

Detta är den fjärde, och tidigaste, roman av Christian Kracht som Ersatz förlag publicerat. Översättare är Anna Bengtsson. Och detta att förlaget ger oss en kontinuitet och fortsätter att tillgängliggöra samtidslitteratur från det tyska och ryska språkområdet är stort, riktigt stort.

En bedrift som imponerar mer än just denna roman som i mitt tycke inte är lika intressant som den författarens senare romaner.

Till det som skaver hör att det är hart när omöjligt att förstå hur överlevaren lyckas ta sig vidare genom de mest omöjliga situationer.

Även om huvudpersonen stundtals visar sig vara nog så pragmatisk och dessutom är språkkunnig. Utan kunskaper i mandarin är det väl tveksamt om han överlevt tiden i kinesisk fångenskap.

Det har spekulerats i om det i själva verket handlar om en förtäckt självbiografi. Något som författaren bestämt förnekar. Själv hävdar han att han skriver för att roa, utan djupare ambitioner, men det är ingen tvekan om att han är väl förtrogen med de områden som skildras och förmodligen även har nytta av sina gedigna erfarenheter som journalist.

Mer läsning

Annons