Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan valet till gymnasiet vara så viktigt?

Åsa AsptjärnManifest för hopplösaBonnierCarlsen

Annons

FRÅN 13 ÅR. ”Man fattar inte hur sjukt höga förväntningar folk har på en förrän man har gjort dem besvikna”.

Det är Emanuels ord. Han går i nian. När han fäller orden syftar han framför allt på sin SYO-konsulent. Två gånger har han kastat pappren till gymnasievalet i en papperskorg. Och han har inte ångrat sig.

Vi mötte Emanuel redan i Åsa Asptjärns bejublade debutroman ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar” härom året.

Nu närmar sig skolslutet. Och Emanuel är chockad när kompisen Tore berättar att han gjort sitt val. Någonting går upp för Emanuel. Tore har utvecklats. Fattat någonting han själv inte inser. Att det här med valet till gymnasiet skulle vara avgörande för resten av livet. Kan det verkligen vara så?

Egentligen vill Emanuel bara imponera på Bianchi. Fast det verkar svårt. Hon har andra omkring sig. Nillan främst. Ett perfekt lesbiskt par. Kanske?

Sedan har han Tore också. Bästa kompisen, fast han verkar ha tagit sig någon ”level” högre än Emanuel hunnit göra. Emanuel räknar livet i olika ”levlar”. Mest går det utför. Tvärbrant!

Det är kul att läsa Åsa Asptjärns skruvade romaner.

Jag kommer att tänka på en serie som gick på teve på 1970-talet. Den hette ”Lära för livet”. Manus och regi av Carin Mannheimer. Den skildrade en högstadieklass i upplösning. Det var rått och romantiskt, lite proggkaraktär.

 Det är rätt gott om den varan i Åsa Asptjärns berättelse också.

Emanuels golgatavandring mot vuxenlivet kantas av idel stickspår. Trots det – han kommer framåt. På sitt sätt.

Mer läsning

Annons