Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Korta texter som vinner i längden

Emmanuelle PaganoJag talar om kärlekÖversättning: Kristoffer LeandoerNorstedts

Annons

PROSALYRIK. De flesta av de närmare 300 texterna i fransyskan Emmanuelle Paganos bok är mycket beskurna, de består av  något dussin rader eller en knapp sida. Kortare kan knappast prosa bli.

Jag försöker förgäves bunta ihop de där meningarna, blocken och bitarna men hittar inget som binder samman dem, utöver det som titeln talar om, kärlek.

Många texter handlar om folk som faller i varandras armar men ännu fler berättar om dem som går skilda vägar. Man får ofta en känsla av att texterna egentligen är uppslag som Pagano kastat ner i sin anteckningsbok och sedan har hon publicerat hela anteckningsboken.

I alla hennes historier finns en berättande röst. Den låter likadant och det stör mig. Vi möter ju så olika människor, kvinnor och män i alla åldrar, yrken, klasser, situationer och stadier i livet.

En man tar livet av sig gång på gång, en annan är så lätt på foten att han lämnar det jordiska och lyfter. En tredje tvingar sin käresta att ta bort en vårta. När han sedan lämnar henne återkommer vårtan. Men ramarna är sällan på det viset overkliga eller orealistiska, tvärtom.

Trots mina många invändningar tar jag ändå efter hand till mig ”Jag talar om kärlek”.

I berättelserna skymtar spännande öden och det finns ofta en sinnlig högspänning i texterna som verkar från första ögonblicket.

Mer läsning

Annons