Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läsvärt och vackert om poetens liv

Red: Magnus HalldinTomas Tranströmer  – I arbetets utkanterForm: Nina UlmajaBonniers

Annons

BIOGRAFI. Den motvillige västeråsaren, skulle man kunna kalla Tomas Tranströmer. Inte så att han hade något emot staden – där han tillbragte större delen av sitt yrkesliv  – men till sin personliga identitet förblev han stockholmare, ja till och med söderkis.

I Västerås arbetade han som landstingsanställd psykolog på halvtid, och i ”utkanterna” av yrkesverksamheten skrev han. Främst poesi men också en del prosa.

Om denna tid finns det förvånansvärt lite att läsa i den postumt utgivna samlingen brev, tidningsartiklar, intervjuer, diktutkast med mera som fått titeln ”I arbetets utkanter”. Annars är det en mycket läsvärd volym, inte minst på grund av den luxuösa formgivningen i stort format med utsökta färgreproduktioner av porträtt på släktingar och vänner, handskrifter och miljöbilder.

Det genomgående bildmotivet är förstås Tranströmer själv i olika åldrar och positioner, alltifrån den lille gossen i morfars knä till den rullstolsburne åldringen som tar emot sitt Nobelpris ur kungens hand.

Sitt privata liv höll han i det längsta dolt med motiveringen att en bra dikt talar för sig själv och får röst och mening i mötet med läsaren.

Enligt hans ungdoms läromästre T.S. Eliot ska de inre erfarenheter, som förmedas i en dikt, inte beskrivas i termer som ”Jag känner” eller ”Jag tror” utan objektiveras i koncentrerade bilder. Och som skapare av sådana blev han en oöverträffad mästare.

Men i den postuma ”bilderboken” lättas det ideligen på förlåten och vi få veta ett och annat om hans personliga bakgrund, uppväxt och globala framgångar. Han torde vara vår tids till flest språk översatta poet.

En sida av han liv och verksamhet som ägnas stort utrymme är Tranströmer och musiken. Ett fint foto visar honom spelande med vänster hand på flygeln i hemmet på Söder tillsammans med ett uttalande från 30 år tillbaka i tiden: ”För mig kommunicerar musik på ett kolossalt inspirerande sätt som litteratur sällan gör.”

Även orgelmusik gillade han, och han var en regelbunden besökare vid Västerås domkyrkas återkommande lördagskonserter för orgel.

Annars var Svenska kyrkan inget för honom, ingen etablerad religion alls, för övigt.

Privat troende sade han sig vara men gudstjänster med trosbekännelse och predikan, nej. Det framgår av ett långt brev till en kollega där han formligen slaktar kyrkans teologiska förkunnelse.

Mer läsning

Annons