Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Levnadsråd som håller än

PlutarchosLevnadsrådÖversättning: Sven-Tage TeodorssonAtlantis

Annons

SJÄLVKÄNNEDOM. Självhjälpsböcker med goda råd hur man vinner lycka och framgång överflödar det av på dagens marknad. Den som till äventyrs tror att den sortens psykologisk litteratur är en modern uppfinning tar fel.

Ett av standardverken på området har två tusen år på nacken och författades på grekiska omkring år 100 e.Kr. av den hellenistiske kosmopoliten Plutarchos, född och uppvuxen på det grekiska fastlandet, efter studier i Atens Akademia vida berest och vän med bl.a. två romerska kejsare.

Antalet skrifter av hans hand uppgår till flera hundra, de flesta tyvärr förkomna, men ett par har överlevt och ingår den klassiska kanon. Bäst känt är det stora verket med jämförande biografier över berömda greker och romare. Men även den heterogena samling småskrifter som går under namnet Moralia har varit inflytelserik som förmedlare av antik populärfilosofi.

Ett urval har just utkommit i svensk översättning med titeln Levnadsråd.

Några kapitelrubriker visar vad det handlar om: ”Om att behärska vreden”, ”Om att äta kött,” ”Om pratsjuka” och ”Hur man kan dra nytta av sina fiender.” Till formen växlar kapitlen från rena föreläsningar till essäer och dialoger. Det första på drygt 30 sidor kallas ”avhandling” och ägnas ”den dygd som är känd under namnet moral.” Teoretiska utredningar är inte Plutarchos starka sida. Intressantare blir det när han kommer in på den stoiska moralen och avvisar tanken att starka känslor i sig bör bekämpas. Idealet för Plutarchos är balansen mellan känsloliv och rationellt förnuft. Vi är av naturen utrustade med båda och bör då göra klokt bruk av båda.

Oavsett vilket ämne som står i centrum för de olika kapitlen underbyggs teser och påståenden ofta med citat ur den äldre litteraturen, framför allt Homeros och de stora tragöderna. Det är som när en präst i predikstolen flikar in lösryckta citat ur Bibeln för att ge tyngd åt sin framställning. Plutarchos försmår heller inte att lätta upp argumenteringen med en och annan anekdot. I kapitlet ”Hur man bevarar sin sinnesfrid” slår han ett slag för konsten att vända motgångar och besvikelser till någt positivt. ”Vi bör säga som pojken som kastade sten på hunden och träffade sin styvmor: ´Faktiskt inte illa alls!´”

Tolerans och bred mänsklighet hör till de egenskaper som i förening med en  lättillgänglig stil förskaffat Plutarchos så många läsare in i vår egen tid. Som exempel på stora författare som lärt av och lånat från honom brukar man nämna Shakespeare och Montaigne. Bäste läsare, gör som de och bli en smula visare!

Mer läsning

Annons