Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyckat med oväntade poänger

Horace EngdahlDen sista grisenBonniers

Annons

ESSÄER. Första delen i Horace Engdahls nya bok Den innehåller mer än 200 aforismer. Aforistikern ska skapa ett sammanhang som han genast vänder upp och ner och det gärna i en enda mening. Engdahl lyckas med det konststycket ett femtiotal gånger!

Han skriver som tidigare om allmänna ting och välkända ämnen, om lögner, döden, lyckan, drömmar, ensamhet, humor och vrede. Ibland blir det så briljant att man skrattar högt.

Inte heller i den nya boken klarar han sig utan stora andar från det förflutna, författare som Rousseau, Tegnér, Byron, Lagerkvist, och Homeros men han utgår också från tänkare som Adorno, Diderot, Epikuros, Kant och Platon. Han är så bevandrad att man - som vanligt - häpnar.

Den manlige hjälten i enaktaren Mannen på bryggan, del två i boken, har visserligen mycket att säga om relationer och han förtalar män som rymt från mansrollen och låter emellanåt som en veritabel gris. Men samtidigt talar han sig längre och längre bort från könsfrågorna.

Det mesta i pjäsen faller likväl ut ungefär som i den första delen; det slutar i slagfärdiga och oväntade poänger. Och pjäsen är lika fullproppad av lärdom och paradoxer som aforismerna. Men handling, ram, robust form, rum, tid, sceneri, bygge, roller, gestaltning i vanlig mening, allt sådant saknas. Fast det kan ju bli bra ändå.

Mer läsning

Annons