Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människor som skildras med värme

Aino TrosellVarning för viltType and tell

Annons

NOVELLER. Det är med blandade känslor som jag lägger ifrån mig Aino Trosells senaste novellsamling ”Varning för vilt”.

En del av berättelserna är lysande, andra känns inte tillräckligt genomarbetade och några har ett sentimentalt och lite naivt innehåll.

Titelnovellen ”Varning för vilt” är nyskriven och här visar Aino Trosell prov på vilken enastående berättare hon oftast är.

Här får vi återigen stifta bekantskap med Siv Dahlin som nu får ett arbete som mäklarassistent.

Det visar sig vara ett komplicerat uppdrag då själva objekten som ska säljas är så sunkiga att de inte ens går att lägga ut på bild.

Detta är både roligt och vemodigt. Det ger en inblick i levnadsöden som man sällan hör talas om.

Ett annat exempel på en avslöjande och väldigt bra novell är ”Pojkjäveln” som handlar om den begåvade sonen med toppbetyg som tvärtemot faderns önskan väljer att bli svetsare.

”Tranorna”, som är bokens sista berättelse handlar om en lantbrevbärares möten på postrundan i obygden.

Den är närmast perfekt i all sin enkelhet.

På ett levande sätt beskriver författaren skönheten i den orörda naturen men också ensamheten och isoleringen i de glest liggande gårdarna.

Det är inte bara post som delas ut, utan lantbrevbäraren hjälper till med det mesta och när hans tur läggs ned så känns det riktigt sorgligt.

Det är synd att inte alla berättelser håller samma höga klass. Det drar ned helhetsintrycket att handlingen ibland blir lite väl gråtmild nästan som i ”Mitt livs novell”.

Men språket flyter lätt och ledigt och det finns en verklighetsanknytning som gör att man kan känna igen sig.

Författaren tar också upp känsliga ämnen som misshandel och incest och då ur den drabbades synvinkel.

Aino Trosell debuterade 1978 med ” Socialsvängen” och har sedan dess gett ut 23 böcker med skiftande innehåll.

Hon räknas som en modern arbetarförfattare och det finns en förtrogenhet och kunskap speciellt om livsvillkoren på landsbygden.

Hon ger ut ”Varning för vilt” på egen hand utan att ha ett bokförlag i ryggen. Jag tror att denna bok hade tjänat på att korrekturläsas av en van lektör, som hade gallrat lite hårdare.

Det finns dock en innerlighet och värme i allt som Aino Trosell skriver.

Med kärleksfull humor och fingertoppskänsla för lilla livet skildrar hon människor och miljöer som annars skulle vara helt bortglömda.

Mer läsning

Annons