Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med ett absolut gehör för röster

Åsa FosterFörresten gör folk så märkliga saker nuförtidenForum.

Annons

NOVELLER. I den första novellen i Åsa Fosters nya samling, Förresten gör folk så underlig saker nuförtiden, berättar Minna om sina dagar, om hur hon lever lite vingligt och obestämt och plötsligt blir med barn. Man märker genast att Foster har ett absolut gehör för röster.

Personerna i hennes berättelser är rätt alldagliga personer. Men Foster tar sig förbi figurernas utanverk och personliga skrankor och berättar engagerat om människor som lever under starkt tryck, en sjuåring, en bilförsäljare, en vuxenstuderande och så vidare.

I de noveller Foster debuterade med förra året hämtade hon sitt stoff från ett Sydafrika i förändring. Nu berättar hon i stället om människor i Skåne, folk som lever i en till synes trygg värld med barn, jobb, studier, läckande hus, resor, grannar, någon fest, en snöstorm osv. Jag tycker nog att Foster vunnit mycket både i närhet och tonträff.

Foster lyckas ofta med det som är svårast i en novell: att på de sista raderna vända upp och ner på texten och läsaren. Och kvinnorna, det handlar mest om dem, förblir mångtydiga, öppna.

Samlingen kunde vara en radda moderna Giftasnoveller. Ett par av novellerna kan verka lite kluvna, med flera spår. Även den sista berättelsen innehåller två parallella förlopp och liknar egentligen mer en roman. Bara nu inte Foster hamnar där, i den större prosaformen. I den nya samlingen finns nämligen ett par mästerliga berättelser.

Mer läsning

Annons