Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer fascinerande ju längre det går

Jon FosseTriloginÖversättning: Urban AnderssonBonniers

Annons

ROMAN. Jag läser och läser och läser …

Men meningen tar aldrig slut. 46 rader i ett svep och mer av den varan ska det bli. Vad sägs om närmare 200?

Norrmannen Jon Fosse har vunnit Nordiska rådet litteraturpris i år. Det är en författare som utmanar sina läsare. En författare som aldrig sätter punkt, som bjuder på ett språk som till en början skymmer men i sina berättarsvep tar läsaren med på vidunderliga och originella färder.

Meningbyggnaden har en form som man onekligen inte är van vid. Det är inte talspråk – det är inte skriftspråk. Ska man kalla det – berättarspråk?

I juletid går  associationerna till julevangeliet. Det fanns inte rum för dem i härbärget, och det är precis det Asle och Alida råkar ut för i den första delen av trilogin ”Sömnlösa”. Alida ska snart föda och ingen vill släppa in den ogifta kvinnan med den stora magen och den blivande barnafadern.

I den andra delen, ”Olavs drömmar”, ökar dramatiken. Kärleken finns där men också döden. Vem är du egentligen? Asle får frågan men kan inte undgå det som ska hända honom.

Del tre, ”Kvällning”, leder mot ett slut som ändå blir en ny början. Generationerna förnyas, samtal med döden fortgår. Det är drömmar och verklighet.

Det blir mer fascinerande ju längre man tar sig igenom den  punktbefriade historien.

Mer läsning

Annons