Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mycket snack och lite verkstad

Ian RankinHelgon eller syndareÖversättning: Ulf GyllenhakForum

Annons

Deckare. Ian Rankins nya  bok är den nittonde som handlar om John Rebus. Den före detta kriminalkommissarien stod inte ut med att vara pensionär och är nu återanställd som inspektör. Här har han förts samman med internutredaren Malcolm Fox, hjälten i tre av Rankins tidigare böcker.

En åklagare misstänker att en grupp poliser för trettio år sedan skyddade en tjallare som slog ihjäl en misshaglig karl. Nu ska Fox ta sig an detta iskalla fall. Rebus ingick i gruppen och befinner sig alltså bland de misstänkta.

I det läget väljer Rebus att till synes samarbeta med Fox, mest för att kunna se vad denne gör och styra eller lura honom – men kanske också för att se till att rättvisa skipas. Fox försöker utnyttja Rebus på ungefär samma sätt. Det blir länge ett spel och ett dubbelspel som kan föra tanken till Le Carrés spionromaner.

Jag bläddrar. Romanen innehåller nästan lika mycket dialog som en pjäs. Däremellan lägger Rankin in utförliga, detaljrika och rätt livlösa beskrivningar av rum, gator, torg, bilfärder, ställen där Rebus står och röker. Det påminner om de noggranna anvisningar regissörer ger sina skådisar om förflyttningar, positioner och rörelser på scenen.

Här är den scenen Edinburgh med omnejd.

Ytterst handlar romanen om att komma åt en förlegad och föråldrad syn på hur polisen ska arbeta. På åttiotalet använde den där polisgruppen olagliga påtryckningar, slog misstänkta, fifflade med bevis och mutade tjänstemän. Men när Rebus får klart för sig att gruppen också tog livet av folk inser han att man klev över en absolut gräns.

Romanen innehåller tusen samtal som skenbart inte leder framåt. Mycket är också jargong, gliringar och omtagningar men på något sätt, nästan som när man hoppar hage, tar sig Rebus ändå in i dolda förlopp och får upp de mänskliga musslor han nosar reda på, ofta med hjälp av hot och bluffar.

Mitt i alla samtal och lösa boliner blir plötsligt justitieministern mördad. Strax därpå skjuts en karl ihjäl. Äntligen händer det nåt, tänker läsaren, men också dessa dåd – och en rad andra – vävs in i dialoger och det mesta blir röster, förhör, samtal och snärtiga dispyter. 

Epilogen är en besk kommentar till det problem som boken vill belysa: bör poliser och utredare tillgripa eller tillåta massivt våld för att klara upp ett kvinnomord? Det tycker egentligen blodhunden Rebus som också i det avseendet är och förblir en gammaldags polis.

Mer läsning

Annons