Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om kvinnorna som glöms bort

Kate ZambrenoHjältinnorÖversättning: Helena FagertunModernista

Annons

ESSÄER. En ny otvungen form av kritik växer fram på våra bloggar, i kommentarsfält på andras bloggar och på Facebook.

Kvinnor skriver offentligt. Subjektivt, sårbart, ivrigt, talfört. Kritik som ibland resulterar i hjältinnedyrkan.

Den amerikanska feministen och författaren Kate Zambreno pekar på fenomenet och lovordar att det skapas trygga fristäder där vi kan ha alla slags identiteter på samma gång, vara överdrivna, känna djupt och längta.

Samtidigt framhåller hon att det viktigaste är att skriva. Nu, utan att hålla igen.

Bokpubliceringen kan vänta, men skrivandet kan inte censureras med tanke på jobbsökande och annat. Då blir resultatet troligtvis ofarligt och hygieniskt.

I hennes kritiska memoar ”Hjältinnor” väller orden fram som glödande lava. Litterära kunskaper, kritiska ifrågasättanden, känslor, nytänkande och egna erfarenheter varvas med speglingar från 1900-talets kvinnliga modernister i den anglosaxiska världen.

Kate Zambreno ifrågasätter att kvinnligt författarskap härleds ur galenskap i stället för begåvning och listar en rad kvinnor som reducerades av sina författande män och förvandlades till deras inspirationskällor via egna brev, opublicerade manus eller sätt att uppträda.

Innan de förpassades till institutioner, glömska eller dumpades för gott.

Mer läsning

Annons