Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Safran Foer skriver om identitetens byggstenar: "Det här handlar om en personlig erfarenhet"

Var hittar vi oss själva i pusslet av identiteter? I Jonathan Safran Foers hittills mest personliga bok inträffar en familjs sönderfall samtidigt som Israels kollaps – och i spillrorna försöker alla hitta hem.

Annons

Under skrivandets bästa stunder känns boken som ett hem, berättar Jonathan Safran Foer en sensommardag i Stockholm, när vi pratar om hans första skönlitterära bok på elva år. Därför vet han också svaret när läsare av nya "Här är jag" invänder: "men måste boken vara så snuskig?", "måste den vara så judisk?".

– Ja, för att kännas som jag. Den har oattraktiva delar men det måste den ha. Kan du föreställa dig ett hem utan toalett? Den här boken har många toaletter, det behöver den, säger han med en av de otaliga metaforer som präglar såväl hans böcker som hans tal.

Intelligent och ironisk, så beskrivs ofta Jonathan Safran Foers halsbrytande rappa prosa. Efter debuten vid blott 25 års ålder dubbades han snabbt till litterärt underbarn. Sedan dess har han hunnit få två barn och skilja sig från sin fru, den hyllade författarkollegan Nicole Krauss. Och nu för tiden styr andra drivkrafter hans skrivande:

– Jag var 20 när jag började skriva min debut och hade inget jobb, ingen familj. Jag hade inte direkt en identitet. Jag kände mig sårbar och ville veta vad folk skulle tänka om det jag skrev. Därför är boken ganska charmig. Nu har jag en identitet, och behövde inte omvärldens omdöme. Nu ville jag säga något som var sant för mig, inte om världen – det är journalisters jobb – det här handlar om en personlig erfarenhet, säger han.

Det finns ytliga beröringspunkter mellan honom och huvudpersonen Jacob. De har båda skrivit en tv-serie, fast Safran Foer fullföljde aldrig sin. De har båda genomgått en skilsmässa. Författaren skulle kunna säga om sin bok det Jacob berättar om sin tv-serie: "det är inte mitt liv men det är jag".

– Jag lärde mig saker om mig själv. Fast det är svårt att säga vad, annat än genom romanen i sig. Om jag tog ett foto skulle jag kunna säga: "mina glasögon är större än jag trodde". Men jag skulle snarare säga: "det är så här jag ser ut."

"Här är jag" handlar om hur en identitets beståndsdelar skaver mot varandra. Att vara en god make och far till tre söner men samtidigt värna om det egna utrymmet. Att vara amerikan och jude. Krockarna blir tydliga när två katastrofer inträffar i Jacobs liv: hans fru Julia hittar en mobiltelefon där han sexmessat med en kvinna. Och i takt med att hans äktenskap faller samman skakas Israel av en enorm jordbävning.

Ett element av apokalypsen finns i alla Safran Foers böcker:

– Jag tror inte att jag tänker apokalyptiskt men det är det underbara med böcker, de är ett bevis på att det du tror att du tänker kanske inte är det du tänker på. Jag tänker inte på mig själv som jude heller, jag följer inga judiska lagar och är inte troende men när jag skriver framträder en judisk identitet.

Philip Roth har sagt: "det är inte handlingen som gör en bok judisk, det är att boken inte håller käften". I Jonathan Safran Foers roman avlöser ordlekar och genomsmarta dialoger varandra och han tycker själv att beskrivningen är träffande – men inte för all judisk litteratur: "tänk bara på Primo Levi".

– Och det finns en tystnad i judiska familjer, trots det högljudda och allt prat. Många känslor undertrycks.

Alla ord till trots når familjen i boken inte fram till varandra. Den förolämpning som sårar Jacob allra mest är hans frus känsla av att han inte "är här". Det är ett eko av bokens titel, som syftar på Abrahams svar till Gud när han ombeds att offra sin son: "Här är jag". På liknande vis vill Jonathan Safran Foer tvinga Jacob att bekänna färg – för att bli mindre fragmenterad.

– Jag lever fragmentariskt, jag skriver i ensamhet men gör intervjuer. Jag har barn men är skild och träffar dem bara halva tiden, det är en whiplash mellan extrema känslor. Jag är blyg men extrovert, judisk men amerikansk, säger han.

Den spända relationen mellan amerikanska och israeliska judar tycker Safran Foer hör till bokens politiska stoff. Jacobs israeliska kusin Tamirs liv i Israels hetluft ställs mot den amerikanska, borgerliga vardagen där alla öppnar samma sorts dator och sveper över samma iphone.

– Jacob vill ha Tamirs liv, som är heroiskt, nyanserat och oförutsägbart. Problemet är att det livet vill man inte heller ha. Vi har fler val än att stirra på en skärm eller avfyra ett vapen.

Janerik Henriksson/TTDen amerikanske författaren Jonathan Safran Foer är tillbaka med en skönlitterär roman, efter elva år.

Fakta: Jonathan Safran Foer

Född: 1977 i Washington, USA.

Bor: Brooklyn, New York.

Familj: Två barn, åtta och elva år, en hund, två bröder och föräldrar.

Karriär: Debuterade med "Allt är upplyst" (2002) utifrån en resa till Ukraina där han forskade om sin farfars liv. Han blev genast hyllad som en av USA:s mest intressanta berättare. Tre år senare kom "Extremt högt och otroligt nära", om en nioårings perspektiv på terrorattentaten den 11 september. Båda böckerna har filmatiserats.

Safran Foer, som själv är vegetarian, har också skrivit "Äta djur", ett litterärt reportage om att äta kött.

Länge arbetade han på en tv-serie för HBO men bestämde sig i sista stund för att dra sig ur.

"Här är jag" är hans första roman på elva år.

Han har tilldelats flera litterära priser, bland annat National Jewish Book Award och Guardian First Book Award.

Inspireras av: "När jag känner mig oinspirerad eller platt söker jag mig alltid till poesin."

STOCKHOLM 20170821Amerikanske författaren Jonathan Safran FoerFoto: Janerik Henriksson / TT / Kod 10010

Fakta: Jonathan Safran Foer om...

... hur föräldraskap förändrar skrivandet:

"Det uppenbara svaret är att det har ändrat allt och att jag har ett helt nytt känsloregister nu. Föräldrar har så starka incitament att göra reklam för föräldraskap, för att det är så svårt, jobbigt och utmanande – fysiskt och intellektuellt. Du vill övertyga andra om att det är fantastiskt, och det är det. Men det är mycket annat också. Jag skriver väldigt mycket mindre nu. Men mycket av det leder också till att jag har två människor som jag har en extremt djup relation till".

... sitt förhållande till Israel:

"Jag har ett särskilt förhållande till Israel om man jämför med andra länder, men samtidigt har jag valt att inte leva där. Jag har en relation till regeringen – man kan vara väldigt kritisk till regeringen utan att vara kritisk till landet – det gäller för min relation till både Israel och USA. Men det finns en mytologi om landet som jag har växt upp med. Jag var fem när jag åkte dit första gången och jag var så begeistrad över att alla var judiska, till och med bagaren och sophämtaren. Den känslan har jag fortfarande.

Vi är helt accepterade i USA men samtidigt en minoritet. Problemet är bara att alla inte är judiska i Israel nu, det är inte bara ett judiskt hemland. Majoriteten av förskolebarn där är antingen ultraortodoxa eller araber. Demografin kommer att tvinga Israel att antingen inte vara en demokrati eller inte en exklusivt judisk stat. Men det är svårt att prata om det här, för ämnet är så politiserat och folk tänker så binärt: 'du är med eller mot oss'".

Mer läsning

Annons