Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sexscenerna är det mest levande i boken

Jill Alexander EssbaumHausfrauÖversättning: Inger JohanssonBrombergs

Annons

ROMAN. Jill Alexander Essbaum är en amerikansk poet. Hausfrau är hennes första roman.

Boken har vållat mig en del huvudbry. Hausfraus huvudperson Anna har i internationell press länkats med Zolas Madame Bovary och Tolstois Anna Karenina.

Anna Benz är från USA men lever som hemmafru i Zürich sedan nio år. Hennes man Bruno är bankir och de har tre barn. Anna har inte lärt sig tyska under dessa år, hon har inget bankkonto, inget körkort och inga vänner. Hennes enda tidsfördriv är att ha älskare medan hennes svärmor passar barnen; sexscenerna är bokens mest levande inslag.

Hon har en psykiater, en jungiansk analytiker. Anna vägrar dock oftast att svara på hennes frågor. Hennes existentiella funderingar stannar i hennes huvud. Följaktligen är deras dialoger ganska komiska.

Annas vandringar på stan – hon har också nyligen börjat på en språkkurs- är beroende av tåg- och busstider och deras punktlighet. Information om kommunikationerna i Zürich tar så stor plats att jag är nästan benägen att tolka den som någon sorts allegori till den schweiziska samhällsandan.

Anna är en tråkig person. Redan på första sidorna antyder dock författaren att  hennes slut blir tragisk.  Både i början och slutet står hon på en perrong och väntar på ett tåg och tänker: ”Jag har varit en god hustru, för det mesta.”

Essbaums rika prosa ger boken vigör och spänst som den annars saknar.  Är Anna överhuvudtaget trovärdig som karaktär? Hennes man och älskare är

nästan icke-personer.

Detta är en märklig bok, irriterande men samtidigt lockande.Jag skulle nog hellre ha läst någon av Essbaums diktsamlingar än den här märkliga konstruktionen. Men ointressant är den inte.

Mer läsning

Annons