Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spänningen och drivet saknas

Alan BradleyMord är ingen barnlekLind co

Annons

ROMAN. Alan Bradleys andra bok om Flavia De Luce utspelar sig återigen på den engelska landbygden på 1950-talet. För den som inte läst Bradleys första bok "Den bittra pajens sötma" är huvudpersonen, Flavia De Luce, är en kvicktänkt 11-åring med det ovanliga intresset som kemi.

Hon spenderar gärna tid i kemilabratoriet på familjens nergångna herrgård. När en dockteater kommer till byn, med den kände tv-profilen Robert Parson i spetsen, blir Flavia bekant med både honom och hans assistent Nialla.

När Flavia, precis som resten av bybefolkningen, blir vittne till Robert Parsons död mitt under en föreställning i byns kyrka kan den nyfikna Flavia inte låta bli att engagera sig. Pusselbitarna leder henne runt i byn och avslöjar en hel del från historien. Vet kanske galna Meg mer än vad hon låtsas om? Eller är Nialla, Parsons assistenten, med sitt oberäkneliga humör en tänkbar mördare?

Och vad har dödsfallet av en en ung pojke, som skedde för flera år sedan, med mordet under dockteatern att göra?

Det är någon tilltalande med Flavia De Luce, en klipsk unge med näsa för mysterier, och den engelska landsbygdsmiljön sänder ut myskänslor. Men den här boken saknar något. Eller mycket om man ska vara helt ärlig.

Spänningen och drivet infinner sig aldrig riktigt, det är lång väntan på en tempohöjning som aldrig kommer. Den här deckaren kittlar inte nerverna som en riktigt bra deckare ska göra. När boken är utläst och alla mysterier uträdda blir det sammanfattningsvis ett ganska platt fall för "Mord är ingen barnlek".

Mer läsning

Annons