Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Språklig akrobatik i ett gåtfullt Berlin

Vladimir NabokovÖgatÖversättning: Aris FioretosModernista

Annons

ROMAN. Vladimir Nabokovs fjärde roman är en historia befolkad av filurer: dubbelgångare, medium och en farbror som liknar ett gladlynt lik. Den är även ett språkligt akrobatiknummer – böjligt, barnsligt och uppfinningsrikt – men framför allt en existentiell slapstick och en gåta utan svar.

”Ögat” inleds med ett självmord. Efter att ha blivit misshandlad av en älskares svartsjuke make beslutar sig vår namnlöse berättare för att ta sitt liv. Pistolens kraftiga rekyl, kulan i bröstet, de sista ansträngda flämtningarna och slutligen känslan av att drunkna när lungorna fylls av det egna blodet. Men så vaknar han mirakulöst på sjukhuset. Någon del av honom verkar ha dröjt sig kvar i världen. Själv är han övertygad om att det bara är en fantasi, en tankens sista avdunstande illusion.

Staden tar återigen form. Berlin, tidigt tjugotal: i en stor lägenhet på sjätte våningen umgås en grupp ryssar i exil efter revolutionen. Aristokrater, småborgare och den märklige och undflyende Smurnov, tidigare officer i Vita armén, numera spion och Don Juan-figur – möjligtvis även kriminell och kleptoman. Varje kväll tycks han anta en ny gestalt, men vår berättare tror sig vara honom på spåren. Han måste få svar på vem denne man verkligen är.

Aris Fioretos översättning av den 85 år gamla ”Ögat” är den första på svenska. Den är mycket bra och tar vara på vad som är romanens styrka: dess finurliga språk. Med sina ordvitsar och drastiska beskrivningar av såväl människor som saker har Vladimir Nabokov en helt igenom oefterhärmlig stil.

Vid den inledande misshandeln är två elever till berättaren närvarande, men det är först när de fruktar att föräldrarnas möbler kan ta skada i tumultet som de funderar på att ringa polisen. Så fortsätter detta farsartade övergrepp att skildras i all stillhet av en författare som inte ser någon anledning till upprördhet. Han noterar att förövaren bär en olivgrön regnrock med moderiktiga axelklaffar.

Vem är då denne Smurnov? Han är berättaren själv och mannen som blivit stående i lustiga husets spegelsal. Vem han är beror på i vilken spegel han reflekteras. När berättelsen om honom förändras blir även han en annan. Om han har en egen identitet är den summan av dessa olika reflektioner. Tematiken är tidstypisk: människans splittring och tillvarons sönderfall utforskades grundligt av nittonhundratalets författare. ”Ögat” tillför inget nytt till den traditionen, men den är en liten prisma genom vilken det går att skymta några av den moderna litteraturens ständigt återkommande frågor.

Mer läsning

Annons