Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Starka essäer om rätten att tycka

George OrwellSom jag behagarÖversättning: Peter HandbergNatur Kultur

Annons

ESSÄER. Att läsa George Orwells essäer är som att ta del av en stor och nyvunnen frihet. Det beror inte bara på tilltalets muntra allvar, utan även på hans konsekventa ställningstagande mot alla dem som försöker att inskränka tanken. Han är människa, inte en stor politisk tänkare, och därför är nuets orättvisor alltid mer akuta än de teoretiska ramverkens logiska grund. Som socialist ingår han förvisso i en omfattande idétradition, men han förblir sällan renlärig.

Vad han värnar är undantaget – det fredade utrymme som författaren verkar inom. Ibland är det rent av livsavgörande, som när han beskriver hur han under Spanska inbördeskriget valde att inte skjuta en fascist som sprang mellan skyttegravarna. Åsynen av att han höll upp sina för stora byxor när han sprang avslöjade honom: också han var människa.

Det är denna tro på det allmänmänskliga som är utgångspunkten för dessa essäer. De är alla skrivna på 1930- eller 1940-talet, men trots närheten till andra världskriget och hans egen samtid känns de inte daterade. Det innebär inte att George Orwell alltid har rätt i vad han skriver. Å andra sidan är det inte heller nödvändigt att ständigt hålla med honom. Själv hade han troligtvis ställt sig frågande till den läsare som bara höll med – för den nyvunna friheten är väl friheten att få tycka annorlunda? Ingen rättighet förefaller viktigare att försvara.

Mer läsning

Annons