Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stundtals oerhört vackert om språk

Katarina KieriVårt värdeNorstedts

Annons

ROMAN. Att ha ett språk är att ha frihet och ett givet värde. Blir du placerad mellan språk, eller inte får tillgång till språk så får det oundvikliga konsekvenser, för individen liksom för en hel kulturell och samhällelig, mänsklig biotop. Jag hävdar det, utan att söka stöd i någon vetenskaplig referens, Luleå-födda författaren Katarina Kieri hävdar det på sitt eget sätt med poesin och prosan som underlag.

Med romanen ”Vårt värde” sällar sig Kieri i anden till Jonas Hassen Khemiris på samma gång stolta och förtvivlade borrande i språk och tillhörighet. De kan med ett snabbt språksnitt skära sårskorpan av den riks-svenska tungotalets strukturella våldsutövning.

Kieri har ett språk som bor på gränsen mellan Kristina Lugn och Mikael Niemi.

Tryfferat med kärnfulla, undslippande snabbfotade aforismer som ibland dröjer sig kvar, ibland far som välpolerade tanke-dankar genom det gemensamma medvetandet.

Kieri visar att det politiska är personligt och att det personliga har något med 1809 års gränser att göra.

Smärtan i utanförställandet från modersspråket och fadersspråket finns som ett svek.

Tornedalsfinskan: Meänkieli, levande i byarna flickan blev främmande i.

Stundtals bränner det till, stundtals viker hon undan, stundtals är ”Vårt värde” oerhört vacker.

Mer läsning

Annons