Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Subtila essäer om "snobben" Proust

Red: Laura El MakkiEn sommar med ProustÖversättning: Jan StolpeAtlantis

Annons

ESSÄER. Det är fint att tycka om den franske romanförfattaren Marcel Proust, gärna också att översätta och skriva om honom. Han har bland annat  flera fans i Svenska Akademien. Fin i kanten skulle man kunna kalla honom själv, en snobb i ordets bokstavliga bemärkelse.

Han föddes 1871 i en välbärgad borgerlig familj men umgicks helst i finare kretsar där han också hämtade förebilderna till flera av sina romanfigurer.

”På spaning efter den tid som flytt” är titeln på hans storverk, en roman som räknas som en av 1900-talets främsta och än idag stimulerar en ström av avhandlingar och essäer på flera språk. Nu senast en denna behändiga volym, baserad på en serie korta föredrag i fransk radio. Som introduktion till Prousts litterära värld är den alldeles utmärkt.

Titlarna på några av de inalles åtta bidragen säger vad det kan handla om: ”Platserna”, ”Personerna, ”Proust och filosoferna”.  Så här börjar avsnittet om ”Kärleken”: ”Att älska, sade är att njuta av att se, vidröra, med alla sinnen känna, så nära som möjligt, ett älskansvärt föremål som älskar oss. Men ingenting kan vara mera motsatt det Proust skriver.” Han menar att det vi älskar hos en kvinna är en ren fantasiprodukt. Därav följer att hennes fysiska närvaro ”bara kan avförtrolla det som hennes frånvaro har fått oss att drömma om.” Subtilt så det förslår!

Mer läsning

Annons