Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Susanne Holmlund: "Barnbokstrenden är klassisk bildning – Det är bäst att ni vuxna också läser de här böckerna, annars blir barnen mer bildade än ni"

Västerlandets kultur vilar ytterst på några få källor. De grekiska myterna och Bibelns berättelser (och här hos oss i norr våra egna nordiska myter och hjältesagor) dyker ständigt upp i olika skepnader.

Annons

Minsta blick in i konsthistorien visar att de gamla konstnärerna knappt målade något annat än motiv från Bibeln och Olympen. I litteraturen kommer samma berättelser tillbaka hela tiden, lätt förklädda med nya namn, tider och miljöer. De nordiska gudarna återuppstår i filmerna om Thor. Och så vidare.

Att ha lite koll på det mytologiska arvet ingår i vad man kallar klassisk bildning. Belöningen för att skaffa sig bildning är att man får massor av härliga aha-upplevelser, när man i sin egen tid hittar nya trådar som nystar sig bakåt till Olympen.

Kopplingarna till Olympen finns överallt.  Här har de tre astronauterna från den dramatiska Apollo 13-resan rest till Grekland, Apollons land - för det var han som gav namn åt deras rymdprogram.

I barnboksutgivningen just nu tycks det finnas en trend av klassisk bildning. Olympens sagor återberättas i enkel och rolig stil (Sofi Hjort och Karl Johnsson: "Olympen - sagor ur den grekiska mytologin"). Apollon, guden som straffas med att sändas till jorden som vanlig människa, dimper ner i en soptunna i New York och dras med i ett fantasyäventyr (Rick Riordan: "Apollon - Oraklets gåta"). Och brittiske Neil Gaiman har förälskat sig i Odens och Tors bravader och list ("Nordiska myter - från Yggdrasil till Ragnarök").

I gudarnas kölvatten kikar också gammalt svenskt otyg in i barnboksvärlden, i stället för vampyrer och spöken. I Annika Widholms "Trollspanarna" går det troll i en skogsutflykt och i Kalle Holmqvists "En mystisk typ i Farsta Centrum" är det en vätte som förmänskligat sig.

Konsten är viktig del av vårt bildningsarv, och i barnboksutgivningen i höst finns lågstadieungen Petra som upptäcker kyrkokonst på sitt eget sätt (Torhild Elisabet Sandberg och Emily Ryan: "Flickan i blått"). Andra böcker lyfter fram mer sentida konstnärer. Nyss läste jag en mycket fin barnbok om den jämtländska konstnären Berta Hanssons barndom, med bilder inspirerade av hennes konst ("Fågeln i mig flyger vart den vill" av Sara Lundberg, just nu Augustnominerad). Och förlaget Langenskiöld har till och med gett ut pekböcker med Carl Larssons och Ernst Billgrens konst, för att bygga bildvärldar redan hos de minsta.

Det här hjälper till att göra våra barn - och oss själva - hemmastadda i kulturen. Veta var rötterna finns. Förstå referenserna. Se kopplingen mellan den nya superhjältefilmen och en tusenårig gudagestalt. Besöka ett konstmuseum i Florens och veta vem den där Venus var, som alla talar om. Se att samma berättelser återkommer gång på gång, i alla tider – därför att de handlar om något som vi aldrig slutar brottas med: livet självt. Därför måste de berättas på nytt och på nytt, ges nya ord, bilder, former och kanske medier.

Så passa er föräldrar, mormödrar och farfäder, fastrar och morbröder. Det är bäst att ni också läser de här böckerna. Annars är barnen snart mer bildade än ni.

Susanne Holmlund.

Läs mer av Susanne Holmlund: Läs högt för barnen – bättre fredagsmys finns inte

Mer läsning

Annons