Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Torrt och tråkigt från framtiden

Ulf ErikssonDet begravda bergetBonniers

Annons

ROMAN. Det är ingen blygsam uppgift som författaren Ulf Eriksson har påtagit sig genom att skriva ”Det begravda berget”.

Romanen spänner över tre generationer. Det är Nisse, hans son Erik och dennes dotter Britta-Linnea.

Vi får följa med på en tidsresa som börjar 2050. Det är den 53-åriga forskaren Britta-Linnea som skriver en avhandling om vår tid, ”övergångstiden”, som sträcker sig mellan 2000 och 2015. En kolonistuga som har tillhört hennes far har en central betydelse. Här finns kvarlämnade böcker och papper från Erik men även dagboksanteckningar från år 1943 av hennes farfar.

Det är ett ganska intressant grepp att förflytta sig till framtiden för att skildra vår tid. Tyvärr så svalnar intresset efter hand. Det är en enormt tung textmassa med insprängda litterära citat, essäer och ett akademiskt resonemang som ryckt ur sitt sammanhang blir torrt och tråkigt. Jag saknar känslor och liv både hos karaktärerna och miljön.

Ulf Eriksson har en imponerande meritlista. Hans debut 1982 med ”Varelser av gräs”( poesi) har följts av romaner, noveller, essäer och mer poesi.

Texterna i sig är inte ointressanta men som helhet får man inget grepp över handlingen.

Även om Ulf Eriksson själv är besatt av att han har en fantastisk historia att berätta så lyckas han inte övertyga mig.

Mer läsning

Annons