Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trögt men ändå en del spänning

Richard Hichens-BergströmMea CulpaRecito förlag

Annons

SPÄNNING. Vid första anblicken ger ”Mea Culpa” av Richard Hichens- Bergström ett dystert och nästan avskräckande intryck.

Boken är 445 sidor tjock och omslaget med sin mörka, depressiva bild triggar inte direkt igång läslusten.

I början flyter det på, mycket tack vare den snabba och korthuggna dialogen.

Intrigen är otäck och känns kusligt aktuell. Det handlar om organhandel. Mer skall inte avslöjas.

Beskrivningen av de två huvudaktörerna är rolig och originell men går aldrig på djupet. Det blir snarare ytterligare två siluetter i ett stort persongalleri.

Även miljöskildringen blir grund och suddig. Bilderna vill aldrig fastna på näthinnan.

”Mea Culpa” har dock kvalifikationer som gör att den skulle kunna bli en riktigt bra deckare;  en berättelse som i sak griper tag i läsaren, en polisduo som är innebär ett ”nytänk” i genren och ett drama som utspelar sig i så skilda miljöer som Norberg, London och Tallin.

Och visst finns det spännande partier här och var, men läsningen går trögt. Mycket trögt! Ofta känns det som om handlingen bara snurrar runt sitt eget nav. Det blir omständligt och mångordigt att baxa den framåt någon meter.

Om författaren tänker på att i fortsättningen komprimera och förtäta sin text kommer hans historier att bli lättare att ta till sig.

Mer läsning

Annons