Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tungt jobb att skildra vanlighet

Jonas KarlssonJag är en tjuvWahlström Widstrand

Annons

Roman. ”Jag är en tjuv” står på den skylt en pojke bär i den första scenen. Han försökte stjäla ett dataspel och nu får han stå i varuhusets entré med skylten över bröstet som straff.

Det är säkerhetschefen Roland som är berättelsens nav. Hans tankeström finns med hela tiden; den rinner upp medan han håller ett öga på kunder och anställda, den flödar fritt när han är ensam och den varvas hela tiden in mellan röster och förlopp. De där tankeblocken sänker tempot rejält.

Efter sjuttio sidor hamnar ytterligare två pojkar i entrén med skyltar om halsen. Så småningom slår ungdomarna tillbaka, på ungefär det sätt man förväntat sig.

Karlsson skapade redan i debuten en sorts skruvad drömstil i sina noveller. Här möter vi Roland mitt i den dagliga gärningen och romanen är snarare en arbetslivsskildring.

Jag gissar att författaren sett det som en utmaning att porträttera en alldaglig person – för att få punktera den schablonen. Men det är ett tungt jobb. Roland är egentligen ingen dumbom men tycker aldrig att han kommer på något riktigt bra att säga och tiger. Det gör honom svårskriven.

Han får till slut ett erbjudande om att medverka i en lagerstöld som han har svårt att hantera. Boken ser då ut att byta riktning och bli en roman om ett brott. Plötsligt anar Roland en möjlighet att ta sig ur den bubbla han lever i.

Mer läsning

Annons