Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två gnällspikar blir en tunn soppa

Per WästbergDet gula pensionatetWahlström Widstrand

Annons

ROMAN. Den namnlöse berättaren i Per Wästbergs nya roman bor på ett nedslitet pensionat i glesbygden. Stället liknar ”en sjuk gammal man i sin sista sömn”, men det vilar ett stilla förfall över berättaren också.

Där vill han ”odla ett drönarliv för att kunna reda ut begreppen”. Han har också en oklar tanke om att kunna ”hitta hem”. Men vi får egentligen aldrig reda på vad hans mjältsjuka beror på. Han berättar mycket lite om sig själv, han är tillbommad.

Wästberg trollar fram den ena paradoxen efter den andra och klär som alltid sina iakttagelser i vackra metaforer. Nästan ingen skriver med samma sinnliga precision och osvikliga känsla för valörer och textbygge. Problemet är att denna stilkonst ofta hamnar i ett lufttomt rum. ”En händelselös roman” kallar Wästberg själv sin bok men också på det inre planet sker det för lite.

Så dyker Kaj-Agaton upp och trasar sönder berättarens sinnesfrid. Den nye gästen försöker på alla sätt dyrka upp berättaren som blir allt mer rasande när han utsätts för tusen burdusa frågor.

Denne Kaj-Agaton är egentligen en riktig tråkmåns i en roman som är händelselös.

Så pågår det länge, alltför länge. Romanen är på 400 sidor men detta kammarspel kunde skurits ner rejält. Det räcker inte att bara koka soppa på två gnällspikar.

Mer läsning

Annons