Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underhållande om livets stora frågor

Inger EdelfeldtFader vårNorstedts

Annons

ROMAN. När Annas pappa dör får hon veta att han inte var hennes biologiske far. Hon har alltid anat att det är något som inte stämmer, hon har aldrig känt någon samhörighet med pappa Erik, trots att han var en vänlig och omtänksam man.

Nu berättar hennes mamma om det där korta mötet på en bilverkstad med en man med isblå ögon. Hon vill att Anna ska få veta vem han är.

Det visar sig att Konrad Bredberg, som han heter, är ett riktigt svin. En ilsken och grinig man som vanvårdar sina hundar och tafsar på Anna när hon söker upp honom anonymt.

Många år senare läser Anna en artikel om en man med andliga krafter. Hon förstår att det är pappa Konrad som efter en stroke förvandlats till Muni Ra, en stum man som sprider kärlek i världen och tillskrivs helande krafter.

Anna, som är journalist, bestämmer sig för att söka upp Muni Ra. Det blir en resa till den märkliga platsen Hagbraket och en tid fylld av omtumlande upplevelser.

Inger Edelfeldt är en av våra mest mångsidiga författare, med verk som sträcker sig från romaner till ungdomsböcker, seriealbum och lyrik. Hennes nya roman ”Fader vår” är den sista delen i en trilogi av idéromaner, där hon utforskar livsfrågor.

En roman om en skitstövel som förvandlas till en andlig guru, som sprider lycka och botar sjukdomar skulle kunna haverera rejält och buklanda i banalitet. Men inte när Inger Edelfeldt berättar historien.

Hon har förmågan att osäkra berättelsen och göra den till en spelplan för frågor om identitet, fadersgestalter, längtan efter samhörighet och det där svåra begreppet andlighet.

I romanen undviker hon allt som kan andas tvärsäkerhet. I stället låter hon huvudpersonen Anna ha ifrågasättandet som motor.

Måste en biologisk far vara viktig, undrar hon. Strax efteråt ställer hon frågor till sig själv om det hon upplever på Hagbraket. Hur ser vi på upplevelser som inte låter sig förklaras?

Tonen i ”Fader vår” är lättsam och underhållande. Huvudpersonen Anna får berätta med en sorts ironisk distans, som tar udden av det som kunde ha blivit högtravande och svårsmält.

Samtidigt lyckas hon göra Anna till en trovärdig romanfigur. Hon brottas med utbrändhet, relationer som inte blev som hon hoppats och ett jobb som kanske inte heller höll vad det lovat, utan att det blir vare sig patetiskt eller klyschigt.

Inger Edelfeldt ställer frågor, men lämnar inga svar. Dem får vi komma fram till själva.

Mer läsning

Annons