Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underhållning enbart för stunden

Mons Kallentoft Markus LuttemanLeonBookmark

Annons

Spänning. ”Leon” är den andra delen i Herkulesserien av författarduon Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Namnet syftar på den antika gestalten Herkules som för att sona sina brott tvingades utföra tolv storverk. Det första var att döda det Nemeiska lejonet, ett osårbart lejon som levde i en grotta.

Det är alltså denna berättelse som fungerar som utgångspunkt för bokens innehåll. En pojke hittas mördad med svåra klösskador. Det säger sig självt att det är vanskligt att försöka överföra den grekiska mytologin till en nutida kriminalhistoria. Hur lyckas då författarna med detta?

Ja, om man inte läser boken med förnuft och intellekt utan med fantasi och känsla, går det hyfsat.

Det märks att de båda författarna är vana skribenter. Mons Kallentoft är en välkänd matkrönikör. Sitt stora genombrott fick han med spänningsromanerna om kriminalinspektör Malin Fors. Markus Lutteman är kanske mest känd för den avslöjande biografin över Patrik Sjöberg.

 I ”Leon” flyter språket lätt och man rycks med. Texten är uppbyggd av korta kapitel där olika trådar löper parallellt för att plötsligt tvinnas samman.

 Bitvis är läsningen riktigt spännande, men titt som tätt infinner sig också en känsla av ”för mycket.” Det känns som att åka med en bilförare som kör ryckigt och i alltför hög hastighet. Speciellt i slutet av boken verkar det som om författarna har blivit fartblinda.

Innehållet blir ett koncentrat av några av deckargenrens stereotypier. Huvudpersonen, kriminalaren Zack Herry, missbukar droger och han blev under sina första levnadsår misshandlad av sin mamma. Hans bäste vän är en kriminell narkotikahandlare och en av hans kollegor är lesbisk och en annan är blind.

En tolvårig flicka tyr sig till honom för att få tröst, och under en sammanpressad tidsperiod är han inblandad i flera eldstrider med dödlig utgång.

I påverkat tillstånd spelar han rysk roulett i en mörk källare, där han sitter på en stol och trycker av en revolver mot tinningen under det att det pågår vadslagning runt omkring honom.

Allt detta kan naturligtvis ge spänning och avkoppling för stunden, men lämnar inga bestående avtryck. Det som skiljer ut sig är avsnitten när Zack Herry kämpar mot narkotikasuget. Här finns en märkbar realism där vi möter en person som hemsöks av ångest och fysiska besvär. Under läsningen av ”Leon” gör man klokt i att inte gå för djupt in i texten. Då tar absurditeterna överhand. Men som ren underhållning fungerar det.

Mer läsning

Annons