Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utsatta människor som vill överleva

Jenny ErpenbeckNatt för gott Översättning: Ulrika WaldenströmBonniers

Annons

ROMAN. När Jenny Erpenbecks mor dog för åtta år sedan väcktes omtumlande tankar och känslor hos henne. Inte minst när hon konfronterades med mammans kvarlåtenskap. Erfarenheter som bidrog till att hon bestämde sig för att skriva om döden. Boken heter ”Natt för gott” och belyser ett människoliv ur fem olika perspektiv, eller snarare hur en kvinnas liv skulle kunna ha gestaltat sig om hon inte dött som spädbarn. Samtidigt ger romanen en knivskarp skildring av Europas fasor under 1900-tal.

Författaren, som föddes i Östberlin 1967, är en av Tysklands mest spännande förfatare och har också gjort sig ett namn som regissör av opera och teater, dramatiker, krönikör och debattör.

”Natt för gott” är en egensinnig och påfallande teatral bok där handlingen studsar fram och tillbaka, vänder upp och ner på alla perspektiv, för att sedan börja om från början och sätta nytt ljus på den nyfödda flicka som dog i Galizien, 1902. Berättelsen inleds med spädbarnets begravning i det område som då var en del av Österrike, men senare delades mellan Ukraina och Polen.

Flickans död sliter sönder banden mellan den judiska modern och den katolske fadern, som flyr till en ny tillvaro i USA. Men tänk om modern istället gnidit det livlösa barnet med snö och hon faktiskt överlevt?

Inte mindre än fyra gånger låter författaren genom till synes små, men avgörande förskjutningar och tillfälligheter flickans liv ta helt nya vändningar som varje gång slutar med att hon dör. Exempelvis som tonåring i ett Wien som präglas av växande antisemitism eller som en hängiven kommunist som flyr undan nazismen för att förrådas i Stalins Sovjet.

Bokens gestalter är oftast namnlösa, men i den sista vändningen skildras en kvinna som dör en dag efter sin 90 årsdag på ett äldreboende i Berlin. Hon namnges och denna fru Hoffmanns död blir en frän påminnelse om åldrandets obönhörliga gissel.

Ett tillstånd som inte låter sig uppskjutas eller förskjutas. Den sista natten, som är för gott, är oåterkallelig.

Jenny Erpenbecks senaste bok har ännu inte översatts till svenska, men tar sitt avstamp i det numera rivna flyktinglägret i Berlin och heter Gehen, ging, gegangen (Gå, gick, gått).

Jenny Erpenbeck gör alltså inte halt vid förra seklets slut utan fortsätter att granska och gestalta människors utsatthet, förföljelser, förmåga att berätta om sina egna liv och strävan efter att överleva även på 2000-talet.

Mer läsning

Annons