Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varm skildring av hur vi beter oss

Alice MunroUtsikten från Castle RockÖversättning: Rose-Marie NielsenAtlas    Foto: TT

Annons

ROMAN. Ontarios landsbygd är Alice Munros eget litterära landskap. Det är här många av hennes berättelser utspelar sig, med osviklig känsla för de mänskliga villkoren hos jordbrukarfamiljer och småstadsbor.

Det handlar om gemenskap, ensamhet och längtan, om de där skärvorna som skapar individers olika öden.

I ”Utsikten från Castle Rock” från 2006, som nu kommer ut på svenska i Rose-Marie Nielsens översättning, tar hon sig an sin egen släkts resa från Skottland till hemtrakterna i Ontario.

Detta är berättelser, understryker hon i förordet. Det är ingen självbiografi, utan en uppdiktad historia, som samtidigt vilar tryggt på verkliga byggstenar.

I den första delen berättar hon om sin skotska släkt, som levde i Ettrick, några mil norr om gränsen mot England.

En trakt utan meriter, konstaterar en präst i en beskrivning av bygden. Må så vara, Alice Munro skriver också att hon blir besviken första gången hon ser dalen.

Men hon har förmågan att se förbi det första intrycket, söka sig fram bland de källor som finns och gjuta liv i släkten Laidlaws olika gestalter.

Längst bort i de historiska skuggorna hittar hon Will O’Phaup, en mytomspunnen historieberättare, som trodde på det övernaturliga.

Längre fram finns James Laidlaw, som tillsammans med fyra av sina barn utvandrar till Kanada för att bygga upp ett nytt liv.

I del två skildrar hon sin egen familj och uppväxten på gården, där hennes far födde upp rävar och andra pälsdjur.

I en serie berättelser betraktar hon sitt arv av strävsamhet och kärv religiös tro.

Här finns systrarna som levde tillsammans  på landsbygden utan så mycket som en spegel, farmodern som kom från en gladare och spralligare tradition, men tog till sig det karga och allvarsamma.

Alice Munro skildrar ett samhälle där det gäller att veta vad som passar sig, att inte förhäva sig och inte utmana normerna.

Där rör sig den unga flicka hon en gång var med en längtan efter något annat, en gestalt som går att känna igen från flera av hennes noveller.

Alice Munro har sin skarpa blick för detaljer och mänskligt beteende, men blir aldrig dömande.

Hon iakttar och skildrar hur vi människor beter oss, med en ton som är varm, saklig och medkännande.

Resultatet blir en berättelse om hur vi bär vår historia med oss, samtidigt som vi söker egna vägar.

Mer läsning

Annons