Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem var den mystiske Eugen Kallmann?

Håkan NesserEugen Kallmanns ögonBonniers

Annons

Roman. Ensamhet kan ha många ansikten.

Den kan kännas kall och tom, något vi undviker av rädsla för smitta.

Men den kan också verka mystisk och hemlighetsfull, en gåta som väcker nyfikenhet.

Läraren Eugen Kallmanns ensamhet är av den senare sorten. En självvald isolering som ger upphov till frågor och spekulationer.

Kallmann arbetar i många år på en skola i staden K-, någonstans i norra Sverige, där han blir uppskattad och hyllad av sina elever.

Efter hans plötsliga död i ett ödehus (kanske är det en olyckshändelse, kanske något annat) efterträds han på skolan av Leon Berger, som tänker börja ett nytt liv i K- efter att ha mist sin fru och dotter i en fartygsolycka.

Håkan Nessers nya roman ”Eugen Kallmanns ögon” utspelar sig under ett 1990-tal med främlingsfientliga strömningar och hakkors på skolans väggar.

Det är en mycket nessersk värld, med lätt skruvade personer och lager på lager av händelser, i en skickligt sammantvinnad intrig.

Leon Berger blir nyfiken på Eugen Kallmann och hans mystiska död. Intresset växer när han hittar Kallmanns dagböcker och får med sig kuratorn Ludmilla och kollegan Igor i sin spaning efter vem Kallmann egentligen var. Och vad som är sant i dagboken.

På skolan finns också eleven Andrea, som brottas med frågor om sin identitet, och hennes klasskamrat Charlie, en överbegåvad tonåring med berömd konstnärsmamma.

Låter det trassligt? Visst är det många trådar, men Nesser håller i dem med säker hand, när han för berättelsen framåt, med en del tillbakablickar och citat ur de svårtolkade dagböckerna.

Håkan Nesser låter berättarperspektivet skifta mellan Leon, Ludmilla, Igor, Andrea och andra röster.

Som bäst är han när han skildrar skolans värld. Det märks att han är hemmastadd bland intriger i kollegiet, udda lärarfigurer och olika grupperingar av elever. När Leon och Igor för ordet är det vasst, träffsäkert och underhållande.

Problemet är de kvinnliga rösterna, som inte har samma tonträff, framför allt när unga kvinnor för ordet.

Så var det frågan om Eugen Kallmanns ögon.

Han möter sällan någons blick, men säger sig ha förmågan att skåda in i djupet av andras själar och upptäcka dem som delar den hemlighet han själv bär på.

Det är ytterligare en mystifikation i Nessers roman, som är fylld av tidsfärg från ett inte alltför avlägset 1990-tal.

Det är berättelse om familj och förflutet, om identitet och förluster. Men kanske framför allt om hemligheter och vilka djupa spår de sätter i våra själar.

Mer läsning

Annons