Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför pimpar du ditt hem

/
  • Dagens människor lägger avsevärda summor på att renovera och inreda sina bostäder.

Det är med händerna du förstår tillvaron. Fredrik Borneskans om varför du kaklar, tapetserar och bygger verandor.

Annons

De flesta artiklar som försöker beskriva dagens bostadsmarknad handlar om pengar, om fastighetspriser som klättrat, som länge förväntats gå ned, men som ändå fortsatt uppåt. Ju högre de kommit desto vanligare har påståenden om att toppen nåtts blivit. Men det enda man kan säga säkert om priser är att det som gått upp måste gå ned, plana ut eller fortsätta upp. Det är bara att sätta pekfingret i luften och gissa. Ett mer givande sätt är att betrakta och förstå dagens stora intresse för bostäder ur ett kulturellt- och historiskt perspektiv.

Tänk er att vi går femtio år bakåt i tiden. Året är 1966, svensken är folkhemsmedborgare. Han bor oftast i en praktiskt inredd men inte särskilt lyxig hyresrätt. Han äter husmanskost, dricker stor stark och tar sig måhända en och annan snaps. Tänk er sedan att vi tar med denne förmodligen ganska trygge medborgare, som inte har en aning om vilka överraskningar tiden har i beredskap åt honom, och placerar honom i en svensk storstad 2016.

Hans ögon vidgas, överallt syns reklamskyltar som blinkar, folk går omkring med någon slags elektroniska manicker i händerna och tycks prata för sig själva. I gathörnen sitter tiggare, krogarna har konstiga namn och serverar rätter och drycker han aldrig hört talas om. När han ska gå över gatan är han nära att bli påkörd, för bilarna som drar fram i ändlösa rader kör dessutom på fel sida. En förbipasserande förbarmar sig och bjuder efter en stunds samtalande med denne märklige man hem till sin lägenhet. Folkhemsmedborgaren upptäcker snart att han kommit hem till någon som väl måste vara mångmiljonär. Köket är ett högteknologiskt mirakel inramat av kupigt kakel, under en av bänkskivorna finns något som ser ut som ett genomskinligt kylskåp fyllt av vinflaskor. När han ber att få låna toaletten upptäcker han nya överraskningar i form av spotlights och exklusiva badrumsmöbler i betsad ek.

Femtio år är historiskt sett inte någon lång tid. Likväl har de senaste femtio åren inneburit förändringar som politiskt, tekniskt och kulturellt överträffar det mesta. Katarina Bjärvall beskriver i ”Yes! Därför köper vi det vi inte behöver” hur allt fler områden som tidigare inte varit särskilt utsatta för marknadskrafter i dag har blivit det. Allt från skolor till sjukvård och bostäder har blivit varor. Kommersialismen letar sig långt in i och utnyttjar våra hjärnors belöningssystem. Avancerad neuromarketing används för att finta bort vårt kritiska förnuft. Vi luras att köpa sådant vi inte behöver och försöker uttrycka de vi är genom att konsumera.

Det här är ett ganska klassiskt, om än relevant, vänsterperspektiv. Men det är bara en del av svaret på varför människor i dag lägger så stor vikt vid sin bostad, varför vi satsar avsevärda summor och mycket energi på att renovera och inreda badrum som liknar spaanläggningar i miniformat, kök inspirerade av gourmetkrogarnas.

Ett annat svar på varför intresse för estetiska upplevelser samt kulturella koder och produkter kan uppstå i ett land vid en viss tidpunkt, skymtar i den utmärkta dokumentären ”Red obsession”. Här skildras hur exklusiva Bordeauxviner blivit en storsäljare bland kineser som snabbt blivit allt rikare, något som i sin tur drivit upp priserna på de här vinerna till rekordnivåer (det senare gäller för övrigt även priserna på kinesiska bostäder). Vi får möta Peter Tseng som gjort sig en förmögenhet på att tillverka sexleksaker. Han förklarar leende att han, när han var yngre, var intresserad av sex men att han numer är mer intresserad av vin. Hans vinsamling är för övrigt en av de dyraste i världen och värderad till ungefär 60 miljoner dollar. Att den också kräver det utrymme som bara finns i en spatiös och exklusiv bostad behöver kanske inte tilläggas.

När jag ser filmen slås jag av flera saker. Dels att människorna i filmen försöker uttrycka vilka de är genom sin konsumtion, på det sätt Bjärvall skriver om. Men också att det finns en prövande hållning som också speglar den förvirring som kan inträda då ett samhälle snabbt förändras. Kineserna, som för inte länge sen var relativt fattiga och levde i ett kommunistiskt samhälle där allt västerländskt stod för det felaktiga och onda, lever numer i en kapitalistisk stat där västerländsk kultur sätts på piedestal. Det pågår en orientering mot mat- och vinkunskap, konst, mode, bostäder. Man känner sig fram och försöker förstå koder som ännu är långt ifrån bekanta.

I det forna kommunistiska samhället förtrycktes individens rätt att skapa företag och rikedomar, att ta del av västerländsk kultur och konst. Att det finns ett uppdämt behov som nu släpps löst är lika naturligt som att det nya samhället ibland ter sig svårbegripligt, att man som uppkomling därför griper efter de mest uppenbara statussymbolerna.

Likheterna med Sverige och den utveckling som skett från vårt gamla folkhem till dagens upplevelsedrivna klassamhälle, ska inte överdrivas. Ändå är det svårt att inte slås av vissa paralleller. När det gällde inkomster samt mat- och dryckeskultur var folkhemmet ganska utjämnat och likriktat. Motboken och SARA-krogarna satte länge käppar i hjulet för gourmet-intressen. Till krogen gick många enbart för att dricka då deras alkoholranson tagit slut.

Riktig fart fick svenskens gourmetintresse först på 90-talet då de kommersiella tevekanalerna började sända matlagningsprogram. Och ungefär som dessa program (tillsammans med vin- och matskribenter, kocktävlingar, mat- och dryckesmagasin) bidrog till en uppenbart gourmetinriktad trend, har inredningsprogram (tillsammans med bostadsmagasin, en allt mer energisk mäklarkår och sajter som Hemnet) bidragit till dagens massiva intresse för hur vi bor.

Att svenskarna, liksom kineserna, försöker orientera sig i en ny tid med nya kulturella koder, normer och värderingar känns sannolikt. Det finns, liksom i Kina, i vårt land numer även en ganska bred medelklass med pengar nog för att göra detta genom att konsumera finviner och renovera sina bostäder. Bohysterin tycks med andra ord ha med en större politisk och kulturell förändring att göra. Att priserna stigit kan därmed också ha andra orsaker än enbart låga räntor, lånekultur och urbanisering.

Att fokus på bostaden dessutom kan ha med ett intresse för praktiskt hantverkande anas i Eva Malms ”Handen som handling”. Här beskriver Malm hur handen ända sedan 1200-talets universitet steg för steg klassats ned och skiljts från hjärnans arbete. Men handen var, vilket många i dag glömt, utvecklad långt före den mänskliga hjärnan. Det är fullt möjligt att hävda att det faktiskt var handens arbete som fick våra hjärnor att växa. Genom händernas gester utvecklades språket och därmed ett abstrakt tänkande. Det är också händer som historien igenom hållit inte bara hammare och murslevar utan också i instrument och pennor. Hjärnan och handen är, snarare än motpoler, två organ som utvecklar och kompletterar varandra.

Kanske skulle man kunna betrakta dagens renoveringstrend på bostadsmarknaden, där många lär sig kakla, lägga golv och tapetsera, som en konsekvens av att vi vill använda händerna till något mer än att utföra knapptryckningar på ett tangentbord. Dagens teknifierade samhälle som förändras i snabb takt känns för många både abstrakt- och svårhanterligt.

Malm pratar om händernas arbete som ett annat sätt att försöka förstå tillvaron, något vi annars fått lära oss att göra genom att tänka. Att arbeta med händerna, renovera och att bo omgiven av sådant man skapat med eget hantverk behöver därmed långt ifrån enbart handla om status och konsumtion. Det kan även syfta till ett sunt mänskligt identitetsskapande, där vi vill förankra oss och möjligen även förstå mer av den tid vi lever i.

Mer läsning

Annons