Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gör det möjliga möjligt – Klippans kulturkvarter sätter Västerås på kulturkartan

Just som farhågorna kring Klippan-kvarterets framtid tilltar, kommer Lars Luttropp och George Samourkas med en visionär räddning: Gör området till ett nytt kulturkvarter i Västerås!

Ett alldeles utmärkt förslag som ligger helt rätt i tiden och inger hopp för framtiden.

Annons

Trots att Västerås är en av Sveriges största städer, är den faktiskt något anonym. Som relativt nyinflyttad västeråsare säger jag det här med viss visshet. Ett till sjok av bostäder är förstås lockande för att bereda plats i den stora inflyttningens och bostadslöshetens Västerås, men frågan är om inte ett nytt kreativt centrum är den spjutspets som staden behöver för att bevaka sin beskärda del av kommande tiders tillväxt och utveckling.

Det som i vardagligt tal kallas Klippan-kvarteret heter egentligen Kraka, och är alltså namne med Sigurd Fafnesbane och Brynhilds vackra och kloka dotter i den nordiska mytologin. Kvarterets historia är också mycket anrik. Området har varit bebyggt sedan åtminstone 1300-talet, men lämningar visar att hantverkare varit verksamma i området redan 300 år tidigare.

Hotell och Restaurang Klippan, Kungsgatan norra sidan, hörnet Slottsgatan. Hörnhuset byggdes 1882, byggnadsdelen längst upp vid Kungsgatan uppfördes 1876. Den lägre envåningslängan är äldre. Fotot taget på 1920-talet.

Kungsgatan är omnämnd på 1688 års karta över Västerås, men redan sedan medeltiden har den varit sträckan för kungarnas ”Eriksgata”, den färd som svenska kungar gjorde när de avlade sin konungaed runt om i landet. Karl IX var den siste kungen som gjorde en sådan färd, men utöver Vasarna har sannolikt även Erik av Pommern, Valdemar Birgersson och Magnus Ladulås färdats förbi här.

Dans på Klippan 2 januari 1974

Sedan åtminstone 1750-talet har kvarteret varit ett tillhåll för nöjeslivet. Här grundas också Västerås äldsta krog Klippan av Gabriel Stodius. Den eran är nu möjligen över i och med Blue Moon Bars sorti, även om en förlängning av kroglivet från Nya Hattfabriken och ner mot Stora torget vore naturlig.

Blue Moon Bars sorti kan han inneburit  det definitiva slutet för Klippans anrika tradition som nöjeskvarter.

Särskilt vackert och klokt framstår inte Kraka i dag. Även om de gamla husen har sin diskreta charm, är området tämligen misskött, ja, till den grad att man faktiskt bli smått förbannad när man kliver runt och ser hur förfallet det är, i synnerhet när det ligger i en egentligen så vacker del av staden.

Det finns skäl till oro för grävskopan framfart i området när det börjar talas om att husen är i dåligt skick och beskedet om dess framtid är dröjande vagt från ägaren, stadens bostadsbolag Mimer. Just därför är Lars Luttropps och George Samourkas vision om området som ett nytt kulturkvarter så lockande.

George Samourkas och Lars Luttropp har en stor kulturvision för Klippanområdet.

Lars Luttropp, kommunalråd emeritus, har på ålderns höst trätt fram som Västerås främste idékreatör och kulturivrare. Bland annat har han tillsammans med VLT utifrån sitt eget initiativ ärat den bortgångne Västeråsförfattaren Lars Gustafsson med ett stipendium i dennes anda.

Klippan-kvarteret runt 1930.

Konsthistorikern George Samourkas, stadens kulturmiljöexpert, har tidigt uppmärksammat Klippan-områdets historiska och arkitektoniska värden och skapat en viktig debatt om kvarterets vara och framtid. Vem hade annars hållit reda på och upplyst oss om att nyrenässanshuset Klipper hotell var ritat av Helgo Zettervall, att det är ett rokokotak på huset bredvid, eller att Fredrik Blom ritade byggnaden med unika fönster i nygotik som sedan byggdes ut med en mindre smickrande tillbyggnad under 1960-talet? Inte minst har han påpekat att Västerås konstnären Erik Idar färgsatte hela längan vid Kungsgatan på 1960-talet och att husraden redan pekats ut i stadens kulturmiljöprogram för sina kulturhistoriska värden.

Klippan fick en ny modern utbyggnad 1967.

Det är uppfriskande att det är dessa två äldre herrar, väl förankrade i historien, som i ett medborgarförslag framför en storslagen och nydanande vision för kvarteret. Så vad vill de?

Klipper hotell förvandlas till bostäder för en exklusiv forskningsakademi för internationella vetenskapsmän. Hugo Borgströms vackra, men nu sorgligt nog övermålade, intarsiavägg från 1950-talet med Västerås målat ur fågelperspektiv restaureras. Konstateljéer och botiker (butik i markplanet och bostad på övervåningen) samt studentbostäder inryms i husen (kanske även Västerås Konstskolas elever kan husera här) och tillkommer i nya byggnader. Dessutom ansluter Västerås till den nya storstadstrenden med ett nytt tak som gör kvarteret till ett hem för bikupor. På så vis kan bina pollinera de nya magnolieträd som ska växa i kvarteret och gör staden grönare. Kvarteret producerar sedan sin egen ”Klippans Kunskapshonung”.

Sommarservering på Klippans trädgård tidigt 1900-tal.

Framför allt ser jag för mitt inre deras tänkta bokcafé i det som en gång rymde Möllners salonger. Det traditionella antikvariatets tid må vara över, men ett nytt Leanders skulle kunna ta plats i något sådant som vi annars bara kan bevittna långt nere på kontinenten. Tänk er ett café med bokhyllor som sträcker sig ända upp till det höga taket, tidningar från alla världens hörn på borden samt ett snabbt trådlöst nätverk och tillgång till e-bibliotek för dem som föredrar att läsa på skärm. Jag hoppas förstås också på att Västerås och även Sverige då förlänas med den härliga cafékultur som återfinns i Wien eller Budapest med kaiserschmarrn och andra läckerheter. Vi utpräglade caféugglor och bokmalar skulle åtminstone få ett nytt näste att sträckläsa i.

Hotell och Restaurang Klippan. Interiör från stora matsalen från 1930-talet.

Något ytterligare på önskelistan hade varit en ny teaterscen för stadens teatersällskap och varför inte slå på stort med en ny utställningslokal eller galleri, när möjligheterna att uppleva bildkonst riskerar att begränsas framöver.

Lars Luttropp och George Samourkas har förstås också tänkt på utsmyckningar. Utanför gamla Blue Moon Bar tänker de sig nu att Klippantorget växer fram. Eftersom Klippan-kvarteret egentligen heter Kraka, förankras även torget i Västeråstraditionen att knyta an till den nordiska mytologin. Markytan tar form av ett motiv från den, nämligen jätten Hrungnirs stenhjärta, som ofta återfinns på bildstenar från vikingatiden. Hjärtmönstret består av tre sammanflätande trianglar som lämpligen utformas i Oscar Reutersvärds anda för att ge det en tredimensionell effekt.

Oscars loop - omöjlig figur som konstverk i neonrör i Skellefteå av Osvar Reuterswärd

Dessutom föreslår förslagsställarna att ett flyttblock från istiden transporteras från Ragvalds Backe och placeras på torget. Tillsammans med ett rinnande vatten utgör den ”Rinnande Klippan” på Klippantorget. Tjusigt.

Allt detta skulle förstås bidra till att göra Kungsgatan till stadens mest populära flanörstråk.

Västerås är alltjämt präglat av sitt rika industriarv, men det är också en stad som är på väg in i framtiden. Även om det kanske främst talas om kunskaps- och tjänstesamhället tycks vi röra oss mot en på många vis tilltagande radikalt individualiserad tid som tillhör konstnären, den som är självständig och fri att utifrån eget huvud skapar sin egen tillvaro i god, tolerant och generös samvaro med andra.

Restaurang Klippan 1988.

Just därför är det en god och framsynt idé att mitt i staden skapa ett nytt kvarter för kulturen som förbinder oss med historien och utgör ett sammanhang för att forma framtiden. Den fysiska platsen tenderar att underskattas i vår raskt digitaliserade tidsålder, men i Västerås har exempelvis Karins Magasin, stadens välbesökta litterära salong, visat att mötet och det goda samtalet mellan människor av olika bakgrunder och skilda åldrar är viktigt, kreativt, konstruktivt och inte minst bildande. På så vis formeras forum för att tillsammans forma vårt Västerås.

Klippans kulturkvarter skulle få en sådan omfattning att det skulle låtas talas om sig långt utanför Västerås stadsgränser och uppmärksammas över landet. Kanske många av de unga kreativa människor som växer upp här vill stanna eller återvända och berika staden med sitt skapande, och vi kan också lockar kreativa människor från andra platser att flytta hit och göra Västerås ännu rikare. Ett steg i att inom sinom tid erövra titeln som europeisk kulturhuvudstad.

VLT:s kulturredaktör Erik Jersenius sluter upp bakom idén att göra Klippanområdet till ett kulturkvarter.

Lars Luttropps och George Samourkas vision för Klippanområdet skulle sannolikt kosta en diger slant, men med tanke på opinionen, lär det parti som vågar ansluta sig till tanken och tydlig profilera sig som den politiska kraft som vill rädda Klippan-kvarteret och göra det till åtminstone Mälardalens mest spännande och nyskapande plats, ha en hel del röster att hämta i kommunalvalet nästa år.

Eller för att uttrycka det uppfodrande på det vis som Lars Luttropp i Otto von Bismarcks och Olof Palmes anda säger om politikens konst: ”Se till att göra det möjliga möjligt!”

Läs mer: Nytt förslag om Klippanhusen: Bevara och gör om till ett kulturkvarter

Mer läsning

Annons