Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hur kan EU räddas från att implodera?

BOK: Kristian Ekenberg följer med på Per Wirténs tågresa genom Europa i "Är vi framme snart?".

Annons

Europa ligger naket, bräckligt och skyddslöst, inväntar en oviss framtid och känner den kalla vinden piska mot huden. Eller EU, kanske jag ska skriva, ty det är unionen som i spåren av Brexit skakar.

Brexit är bara den senaste käftsmällen mot Bryssel. Finanskrisen och hur Grekland offrades i ett politiskt högt spel om euron, flyktingkrisens moraliska kollaps med kohandeln med Erdogan och nationalistiska trumpetstötar ger exempel på hur EU är utsatt för en flerfrontsattack, med fiender i så skilda läger som ytterkantsvänstern som högerextremismen.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Per Wirtén efterlyser mer självförtroende från EU. Foto: Johanna Hanno

Men i Per Wirtén hittar EU en trygg, varm famn. Han ser gärna ett Europas förenta stater och svaret på EU:s kris ligger inte i att huka i reträtt och vänta på att stormen ska blåsa över, utan i ett fördjupat samarbete för dem som verkligen vill vara med på resan.

Det teoretiska resonemanget om ett fördjupat EU-samarbete, får i hans bok ”Är vi framme snart?” – ett slags reseessä – en frisk fläkt av den tågresa han genomför från unionens östra kant till London. Medan landskapet susar förbi utanför fönstret funderar Wirtén kring EU:s predikament och vad som kan bota sjuklingen.

Parallellt med politiken berättar han om sin egen bräcklighet. Synen är hotad. En framtid som synskadad, utan möjlighet att läsa och skriva som han är van vid, skrämmer honom. Resan genom Europa blir ett sätt att visa att han fortfarande kan klara sig själv ute i världen, även om tågstationernas tidtabeller är svåra att tyda.

Per Wirtén får spela rollen som den motvilliga EU-entusiasten, vilket ger hans entusiasm en trovärdighet som jag saknar hos andra cheerleaders i stjärnmönstrat blått. Eurokrisen skrämde honom inte från ett fördjupat samarbete, tvärtom fick den honom att inse att federalismen krävs för att rädda EU-projektet. Eurons kryptonit är att den är en valuta som existerar utan politik.

Han efterlyser ett EU med större självförtroende. Ett EU som står för projektets värderingar. Bryssels anonyma EU-kvarter, så långt från det svulstiga Washington DC man kan komma, ger en bild av hela EU:s anonymitet. ”Den som försöker dölja sin faktiska makt möts ofta med misstänksamhet. Ödmjukheten kan uppfattas som ett slags falskspel”, skriver Wirtén. Jag tror att han har en god poäng där.

Författarens europeiska hemkänsla gör mig en smula avundsjuk. Han rör sig över kontinenten som om det inte var någon större skillnad på en by i Småland från en i Polen. Själv känner jag aldrig större EU-skepsis än under Eurovisionsschlagerfestivalen, vars intention om förbrödring snarare accentuerar vilka stora kulturskillnader som existerar, trots decennier av EU-försök att sudda ut kulturella gränser.

Och det är därför som jag blir tveksam när han återkommer till jämförelser med USA. Som om gränserna i Europa inte är hårdare än mellan amerikanska delstater. Han har också svårt att förstå varför fler inte vill följa i hans spår, det vill säga resa över kontinenten som i den mytiska amerikanska resan från kust till kust. ”Den borde vara lika romantiserad som den amerikanska resan, men saknar all magi. Varför uppfattar så få Europa som spännande?”

”Är vi framme snart?” är en sympatisk bok som resonerar kring EU på ett lågmält sätt, utan skränet från SVT:s ”Opinion live”. Per Wirtén är också en av få som kan skriva poetiskt om politik (Göran Greider är en annan). Jag delar långtifrån alla Per Wirténs åsikter men sitter gärna intill honom i tågkupén och lyssnar. Må han få behålla synen så att fler böcker kan skrivas och resor planeras.

*

LITTERATUR

Per Wirtén

”Är vi framme snart? – drömmen om Europas förenta stater”

(Albert Bonniers förlag)

Mer läsning

Annons