Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Känslosam kväll på teatern när asylsökande såg Utvandrarna – "Det är berättelsen om mitt liv"

Asylsökande från hela länet bjöds in att se ”Utvandrarna” på Västmanlands Teater. Det blev en känslosam kväll med mycket igenkänning.

– Det är berättelsen om mitt liv, säger Abdulwasi Sadeqi.

Annons

Vilhelm Mobergs klassiska bokserie ”Utvandrarna” handlar om smålänningar som under mitten av 1800-talet lämnar fattigdom och förtryck i Sverige för friheten i Amerika. Peter Oskarsons dramatisering av berättelsen knyter an till de historier om flykt som många människor som nu söker fristad i Sverige bär på.

Från boenden i hela Västmanland kom asylsökande för att se föreställningen. De var förväntansfulla, men visste inte så mycket om vad som väntade.

Nfonsu Sannel har flytt från Gambia till Sverige.

– Jag vet inte så mycket om pjäsen, men jag har förstått att den ska vara mycket känslosam, säger han.

Shafiquallah Afzay har sett teater i hemlandet Afghanistan och är spänd på att se

Bredvid honom står Shafiqallah Afzay från Afghanistan. Han har varit på teater i hemlandet och undrade om det han nu ska få se skiljer sig från det han sett tidigare.

– Jag har inte varit på teater i Sverige ännu, men hemma i Afghanistan har jag varit det. Så jag vet inte riktigt vad jag kommer att få se här, säger Shafiqallah Afzay.

När Lamine Cissokho inleder föreställningen med att spela på sin kora (västafrikanskt stränginstrument) och sjunga, möts han av publikens jubel. De börjar förtjust klappa takten. Mobiltelefonernas skärmar lyser upp den mörka salongen när de börjar filma och fota det som händer på scenen. Inte minst musiken uppskattas, när Berrin Sahin sjunger och spelar på sin saz (stränginstrument från Mellanöstern) tjuter publiken.

Över scengolvet hänger en skylt som textar föreställningen på arabiska. Det är tydligt att berättelsen engagerar. Det hörs igenkännande skratt när pjäsen driver mer den svenska byråkratin och publiken reagerar på skildringen av gammal svensk hederskultur och kvinnosyn kring stigmatiseringen av "sockenhoran" Ulrika. Emigranternas färd över ”det stora havet” smärtar.

Idriz Azizi, Abdulwasi Sadeqi, Bashir Kahn och Waqium Rahimi kände igen sina egna berättelser om flykt i

I pausens serveras kaffe och bullar. Bashir Kahn, från Afghanistan, har läst på om ”Utvandrarna” inför kvällen och känner till berättelsen om svenskarnas flykt från sitt hemland på 1800-talet.

– Jag tycker mycket om föreställningen. Jag blir berörd och jag grät till och med en stund. Hon (Berrin Sahin) sjunger så vackert och det påminner mycket om den situation vi är i nu, säger Bashir Kahn.

– Det är intressant att se hur stark religionen var i ert samhälle på den tiden, att ni var så beroende av Gud. Nu försöker ni lösa allt på egen hand, men samtidigt blir ni ensamma med sorgen och allt det svåra som finns kvar, fortsätter han.

Abdulwasi Sadeqi, även han från Afghanistan, är imponerad av "Utvandrarna" och hur den fångar hans och många andra flyktingars upplevelse.

– Jag tycker mycket om den. Det är berättelsen om mitt liv, säger han.

När ridån går ner är det till stående ovationer.

Mer läsning

Annons