Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturdebatt: "Sala kommun har gravt misskött bildkonsten"

Gregor Wróblewski, grundare av Tensta Konsthall i Stockholm och tidigare styrelseledamot av Moderna Museet, skriver om hur arvet efter konstnären Ivan Aguéli missköts.

Annons

Efter två år i Sala konstförening/Aguélimuseets styrelse och en översiktlig lägesundersökning av samtidskonstens situation i Västmanland konstaterar jag två saker: Västmanland är tredje sämsta län i landet och Sala kommun har i 50 år gravt misskött ett av bildkonstens riksintressen – Aguélimuseet och landets största enskilda samling av Ivan Aguélis målningar.

Enligt Gregor Wróblewski har Sala kommun misskött Aguélimuseet.

Aguélimuseet är ett halvsekellångt provisorium inhyst i det så kallade ”kulturkvarteret Täljstenen” där bibliotek, ungdomsgård och diverse kommunala verksamheter ingår. Kvarteret uppstod för cirka tio år sedan som ett försök att skapa ett alternativ till en uppslitande kommunal strid om nybyggnation av ett kulturhus. Museet som drivs av en ideell förening – Sala konstförening – har en undanskymd plats i detta kulturkvarter och tvingas konkurrera med kommunal barnverksamhet, föreningsuthyrningar och amatörkonstutställningar. Museet drivs idag med ett kommunalt verksamhetsbidrag på 390 000 kronor per år. Detta räcker till två intendenter på 37 procent och 25 procent det vill säga totalt 25 timmar per vecka. Inget seriöst museum kan drivas under sådana villkor.

På mitt initiativ inledde Sala konstförening/Aguélimuseet ett utvecklingsarbete vars främsta mål är den pedagogiska uppgiften att få lokalpolitiken i Sala att inse vilken resurs man missköter i Aguélimuseet. Hittills är det enda resultatet att Sala kommun efter långt om länge tillsatt en utredning om kulturkvarteret Täljstenens funktion som mötesplats. Utredningen beräknas vara klar till hösten efter valet.

Sala kommun och Västmanlands län har i och med utredningsprocessen en möjlighet att utveckla Aguélimuseet till ett professionellt museum och ett besöksmål i norra länsdelen med publik från Västerås, Bergslagen, Enköping och Uppsala. För detta behövs en årlig verksamhetsbudget på cirka 3 miljoner kronor fördelade på 2-3 tjänster – en konstnärlig ledare, en pedagog/förmedlare, en halvtids tekniker och lite lösa timmar. Vidare ingår en utställningsbudget på cirka en halv miljon kronor för administration, hyror, försäkringar, marknadsföring etcetera.

Den Salabördige konstnären Ivan Aguéli. Foto: Okänd

I Aguélimuseets förutsättningar ingår en nära relation till Moderna Museet i Stockholm. Genom två testamenten, det Fribergska och Palmska, är Aguélimuseeet och Moderna knutna till varandra men denna relation har även den missköts i många år. Detta är de ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för ett litet men modernt och effektivt konstmuseum som målmedvetet arbetar för att nå nya publikgrupper och skapa ett professionellt skött besöksmål i norra Västmanland.

Den offentliga konsten i Sala kommun är en del av problemet. Sedan ett par år finns en antagen policy att alla nybyggnationer i kommunal regi ska genomföras med beaktande av enprocentsregeln. Det vill säga att en procent av totalbudgeten för byggnation av en skola, ett äldreboende eller kommunala bostäder ska gå till offentlig konst. Femtio procent av landets kommuner använder sig av enprocentsregeln. Men i Sala finns ingen handlingsplan eller organisation kring hanteringen av regeln. Kommunen har inte heller politiker eller tjänstemän som kan frågan. När jag insåg problemet i höstas förmedlade jag en kontakt till Statens konstråd som resulterade i ett seminarium i Sala den 14 februari arrangerat av kommunen, riktad till ett 25-tal berörda politiker och tjänstemän om grunderna i hanteringen av enprocentsregeln. Men kompetensutvecklingen stannade där. Statens konstråd erbjöd under våren landets småkommuner hjälp med just kompetensutveckling och medfinansiering av aktuella byggprojekt inom ramen för ”Kunskapsnavet”. Trots upprepad information och påminnelser till Salas beslutsfattare ansökte inte kommunen om hjälp från Statens konstråd då ansökningstiden gick ut den 20 maj. På detta sätt missade Sala både statliga bidrag och kompetensutveckling.

Gävle Konstcentrum är en förebild för hur Aguélimuseet borde skötas, tycker Gregor Wróblewski.

Ett professionellt Aguélimuseum innehåller också kunskap i att hantera kommunens offentliga konst liksom i många jämförbara offentligfinansierade konstinstitutioner till exempel Gävle Konstcentrum, Passagen i Linköping och Eskilstuna konstmuseum. Ett professionellt Aguélimuseum är en motor för lokal utveckling precis som både nationella och internationella kulturinstitutioner initierats i Stockholms olika stadsdelar eller i stadsutvecklingsprojekt i nordöstra England, New York eller varför inte Gävle, Linköping och Eskilstuna. Lokal utveckling har i alla dessa fall varit grundmotiveringen för etablerandet av konstinstitutioner.

Vi står inför ett val i september. För Sala och norra Västmanland är Aguélimuseets utveckling den mest konkreta kulturfrågan som innehåller utvecklingskraft och potential. Min förhoppning är att kraften tas tillvara. En lämplig början vore 2019 då vi firar 150 år av Ivan Aguélis födelse.

Gregor Wróblewski, grundare av Tensta Konsthall i Stockholm och före detta styrelseledamot av Moderna Museet.

Mer läsning

Annons